malinrosa

Alltså! Här har jag äntligen bestämt mig: I år ska jag springa Rösjölöppet. Det är ett terränglopp som går här i närheten. Man kan välja olika sträckor från en liten sväng till värsta utmaningen. Min bror brukar anmäla oss till den värsta av de värsta, men vi brukar alltid dra oss ur av olika anledningar. Den vanligaste anledningen är att vi inte orkar, har lust och är otränade. Tre mycket bra anledningar!
Men i år hade jag gett mig den på att vi skulle springa. Och vad händer då? Det är inställt! Så himla typiskt! Jag som verkligen kände på mig att i år var året när jag faktiskt skulle springa det där sabla loppet. Jaha, får jag väl vara tjock och otränad i år också!

Nu till en helt annan sak. Om det är någon som mot förmodan läser min lilla blogg, så får ni gärna lämna en kommentar. Det är så trist att aldrig få några. Tack Marketta och Annica för att ni håller mitt mod uppe! Man blir ju alltid så jätteglad när man får kommentarer, det vet ju ni som bloggar själva.  Annars lägger jag nog snart ner den här bloggen.

Happy tuesday!

Sonen gick till arbetsförmedlingen i förra veckan, men varje gång vi frågade hur det gick, fick vi bara till svar:
"Det får ni se på tisdag!"
Inga försök att pumpa honom på information har lyckats. Men idag när jag kom hem så fick jag se sonen på första sidan i lokaltidningen! En jättetjusig bild och bra artikel. Så nu vet jag hur det gick. Vill ni veta? Kolla den här länken om ni inte har tillgång till tidningen:

http://arkiv.mitti.se/erez4/online/mitti/taby.html

Nu ska vi på hundkurs i snöstormen!
Happy tuesday!

Hampus var igår på dejt med två tjejer. Det var inte riktigt så jag hade tänkt, men det var så han uppfattade det hela. Jobbarkompisen ringde och undrade om vi skulle ta en promenad tillsammans med våra hundar. Hon har två tikar, en flatcoated retriever och en cavalier king charles. Hampus var helt överlycklig. De sprang och de sprang. Cavalieren i full fart och Hampus efter. När kompisen tröttnade på cavalierens flängade och kopplade henne, gjorde Hampus sällskap med den stora ståtliga tjejen, som nådigt lät honom följa sig i hasorna.
Efter en lång, härlig tur var det dags att gå hem, och matte började göra rent Hampus päls från pinnor, stickor och annat som han lyckats få med sig.
"Var är flickorna?" frågade Hampus hela hela tiden.
Han sprang runt runt i huset och letade medan han skällde hela tiden. Till slut satte han sig ner och ylade.
"Vaaaaaaaaaaaaar äääääääääääär flickornaaaaaaaaaaaaa?!"
Alla försök att locka honom med förströelser av olika slag var totalt bortkastade. Till slut gav han dock upp och la sig i ett hörn och muttrade svordomar medan han blängde på matte som hade pajat allt det roliga.
Men idag är han glad igen!
Happy friday!

Alla var där! Gamla rektorn som jag haft både som elev och som anställd. Skruven och Matta P:sons mamma, musikläraren och min gamla klasspolare från gymnasiet som nu står i presentaffären i centrum. Det var stor galaföreställning i Gamleby kyrka. Fullsatt till sista plats. Svärmor hade hittat sig själv och upptäckt att hon innerst inne var primadonna, och var nu med i Tjusts operakör som gjorde sitt andra och antagligen sista framträdande. Ett historiskt ögonblick, och jag var så klart där.

Alla hade gått man ur huse för att vara med när kvinnor från bygden klätt upp sig i zigenarkläder med rosor i håret, solfjädrar inköpta på senaste trippen till Mallorca och det rödaste läppstift som fanns längst ner i byrålådan. Männen var matadorer och toreadorer och alla sjöng de av hjärtats lust olika körer ur olika operor.

Tänk vad alldeles vanliga människor kan göra när de verkligen vill och vågar! Och tänk så bra det går att fylla en kyrka med en publik som törstar efter kultur som är begriplig. Mer sånt om jag får be. Inget ont om högmässor, men de är verkligen inte välbesökta, och oftast inte särskilt kul heller.

Kolla gärna på bilden från Västervikstidningen.

http://www.vt.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleId=4660821

Hampus är nu som den åttamånaders valp han är, drabbad av en identitetskris. Vem är jag? frågar han sig oroligt. Är jag möjligen en väldigt liten kille som känner trygghet i min nalle?
Eller är jag på väg att bli en duktig och lydig hund?
Vad ska jag bli när jag blir stor? Kanske älgjägare, eller fågelskådare eller cirkushund? Det verkar som om det är karriärerna som Hampus överväger. Möjligen också pilot, han är mycket intresserad av flygplan, men vi tror att han kommer misslyckas på syntestet. Man får ju inte vara färgblind!
Det här med cirkushund upptäckte jag häromdagen. Jag hade lärt honom att "hit!" betyder att han ska komma och sätta sig bredvid mig. Det hade han ju kunnat en hel dag så det började bli tråkigt. Vi var ute och lekte på åkern utanför huset när jag ropade "hit!" och höll fram en godis till honom. I full fart rusade han mot mig, en meter framför mig tog han ett skutt upp i luften, vände i luften och landade sittande bredvid mig i en perfekt "hit-position" som hämtad ur boken "Dressera din hund!". Vi hade nog inte fått några poäng i en lydnadstävling, men jag väntar ivrigt på att Cirkus Scott ska ringa. Vad ska vi kalla oss? Miss Anette och hennes fantastiska Voffsing?

Igår var jag på tjejmiddag med mina kompisar från lärarhögskolan. Det är otroligt så svårt det är att hitta en tid när alla kan, men nu hade vi äntligen lyckats i alla fall. Ena kompisen hade också skaffat hund nyligen, en dansk-svensk gårdshund som var hur söt som helst. En månad yngre än Hampus, så det blev mycket hundprat. Vi bestämde att vi skulle träffas ute på åkern idag, så de kan få leka. Det blir nog härligt för dem.
Annars var det härligt att få uppdatera sig om vad som hade hänt i allasliv. Hur stora barnen hade blivit och allt som hade hänt på jobb och annat sen dess. Och så en hel del gnäll på korkade rektorer, och alla omorganisationer och merjobb som lärare utsätts för hela tiden. Vi löste också ett stort problem, nämligen det där med åttondeklassare. Ja, ni vet hur fjortonåringar är, det året är ju totalt bortkastat  i skolan, de sitter ju bara och gäspar ett helt år. Hemma är de heller inte mycket bättre. Alltså borde de inte gå i skolan, utan komma ut på arbetsplatser och praktisera. De borde hinna med att prova på två olika jobb per termin, längre står nog inte arbetsplatserna ut med dem. Sen vet de ju inför valet till gymnasiet vilka jobb de kan tänka sig och vad de absolut inte vill bli. Genialiskt, eller hur!? Fattar inte att ingen har kommit på det här förut. Det är ju som lumpen, fast bättre!
Kompisarna blev mycket förvånade när jag berättade om min blogg, och undrade om jag var som Blondin-Bella då? Ja, ni fattar väl vart den diskussionen ledde, jag blev kallad för Brunett-Anette hela resten av den kvällen. Hysteriskt kul! Ha, ha!
Igår var jag och dottern på IKEA och gjorde slut på pengar jag inte hade. Är det inte märkligt att man bara köper några småsaker för 15 och 35 kronor, och så när man kommer till kassan så kostar det 700?! Nåja, jag gjorde ett tjusigt blomsterfat, inspirerad av svågerns femtioårspresent, som åtminstone piggar upp mig i vintermörkret.
Hampus har hittat en mysig sovplats. Husses säng!

Så tokigt det blev idag... Redan på morgonen så annonserade biträdande rektor att hon vill vara med på någons lektion i livskunskap. Skoj! Det finns ju ingenting som är så roligt som att jobba med chefen hängande över axeln. Det skulle vara en smärtsam rotfyllning i så fall. Naturligtvis så blev det jag som fick den äran.
Nåja, det är ju bara att sätta igång, och jag har tänkt ut att jag ska berätta en saga för eleverna, och därefter ska de få göra ett collage. Alltså klippa bilder ur tidningar som jag har tiggt ihop av mina kollegor. Barnen sätter glatt igång att jobba, men efter bara några minuter börjar jag ana oråd. Fyra av grabbarna har nämligen samlats i ett hörn med en Hänt Extra och håller nu på att fnissa ihjäl sig.
Har ni läst Hänt Extra på sista tiden? Inte jag heller, och när jag läste den sist innehöll den damer i fina klänningar och bilder på Runar. Bilderna på Runar var kvar, men nu var det också papparazzibilder av kändisarna som solade topless på sina lyxjakter, bytte badbyxor på stranden, och klev ur limousiner utan trosor. Hysteriskt roligt om man är i tioårsåldern!
Raskt satte pojkarna igång med att göra collage av nakenbilderna. Det är enorma bröst och underliv överallt!
Jag övervägde mina möjligheter. Det första alternativet som slog mig var att bara släppa allt, kliva ut ur klassrummet och försvinna mot solnedgången. Men jag har räkningar som ska betalas, så det kändes som en dålig idé.
Hade inte chefen varit med hade jag nog ryckt tidningarna ur händerna på dem och gett dem några nummer av Sköna Hem i stället. Men det kändes inte pedagogiskt riktigt, och det är snart löneförhandling, så jag försökte i stället prata med grabbarna.
Har ni försökt prata med illröda, hysteriskt fnissande, förpubertala pojkar nån gång? Mmmm trodde just det, och jag misstänker att ni kommit till samma resultat som jag. Deras intresse för att diskutera sakligt med en torr gammal fröken var lika stort som mitt intresse för budgetpropositionen.
Nåja, den lektionen tog ju tack och lov slut så småningom, de gör ju alltid det, och jag tog alla skvallertidningarna och bar ut dem till pappersinsamlingen.
Happy friday!

Idag hade jag en riktigt bra dag på jobbet, fick mycket gjort och provade lite nya ideer. Jag har lärt några av barnen en hel del olika matematikspel som de ska få lära andra sedan. Det var några spel som nog passar jättebra i ettan som mina treor ska få visa dem, och så några som de kan visa parallellklassen.

Annars är det rätt lugnt i skolan, för många barn är sjuka. det är tydligen en riktigt ruggig influensa som går. Såna barn som aldrig brukar vara sjuka har varit hemma veckovis. Svårt när man har tänkt gå igenom något nytt och varannan plats gapar tom.

Sen har jag kommit in i en period när jag inte kan sluta äta. När jag inte äter godis tänker jag på godis. I natt drömde jag att jag gick på ett café och skulle köpa en smörgås, men i stället tog jag en äppelpaj. Med vaniljsås. Nej, det här går inte. Vad ska jag ta mig till? Börja med att äta en banan i stället?

Brutus går nu under tillnamnet "Deer-hunter" efter en incident i morse när tre rådjur plötsligt hoppade fram ur skogen. Jag ropade och lockade men valpen kastade bara en blick åt mitt håll innan han försvann i fjärran. När han hade jagat klart kom han glatt och vill ha en godbit. Suck, suck, suck. Nu har jag anmält oss till en ny kurs: Vardagslydnad.
Efter att ha blivit bjuden på jättesmarrig bröllopsdagsmiddag av maken i måndags, ska jag i morgon bli bjuden på middag på kvarterskrogen. Det ska bli mysigt!

Happy thursday!

Ibland undrar jag varför februari finns. Jag är verkligen trött på vintern nu. Det är bara kallt och mörkt och trist. Håret är elektriskt och huden är så torr att man får eksem om man inte smörjer in sig hela tiden. Jodå fåglarna har börjat sjunga lite smått, det blir ljusare, och jag vet att det finns folk som fyller år i februari (inte för att vara skadeglad, men det är mycket roligare att fylla år i juli. Varför? Tja, jag säger bara: grillfest och jordgubbstårta, resten får ni lista ut själva!)
Igår fick jag sms från dottern som handlade om Friskis och svettis och Box-passet. Min första reaktion var att må fysiskt illa vid blotta tanken. Men efter lite tjat anmälde jag mig faktiskt. Och som ett mirakel, jag gick faktiskt också dit. Och det var tom kul. Gjorde mig lite piggare. Har jag lärt mig nåt av det så att det går lättare nästa gång? HA HA HA! Knappast! Sånt håller inte jag på med! Att lära mig, det är bara för mesar. Nej, varje gång jag går på ett gympapass ska det vara som att leda en gris till slakt.  Protester, motstånd och vilda tjut. Nu har dessutom mitt kort gått ut. Och jag är rättså pank efter hundköpet.  Dessutom har min tandläkare kommit på saker han vill göra med mina tänder. Huvaligen, inte nog med att det är hemskt medan han gör det, det är hemskt efteråt också när han vill ha betalt. som om inte det vore nog har just Hampus onde tvillingbror, Brutus, varit i farten igen. När maken skulle passa honom medan jag var på gympa, lyckades hundskrället få tag på mina glasögon och knapra i sig dem. Jag vill ju helst inte visa mig hos optikern, eftersom jag vet att han vill tvinga på mig tantglasögon nästa gång!
Så med de här tankarna i huvudet ska jag alltså gå till jobbet och inspirera mina elever till nya stordåd på kunskapens domäner. Stackars små barn det säger jag bara. om föräldrarna visste vad de utsätter dem för. En förtidsdeprimerad fröken med elektriskt hår!
Happy monday!

Alla hjärtans dag. Jag sitter ensam med Hampus. Är det synd om mig? Fniss, knappast. Jag har själv valt det. Vi var bjudna på fest, men jag tackade nej. Maken fick gå själv. Är det synd om honom? Knappast! Han är nog rättså lycklig vid det här laget. Får se om han är det i morgon. Jag har tänkt ut några illasinnade arbetsuppgifter åt honom. Fast han tror nog att han ska få ligga i soffan hela dagen.
Tyvärr upptäckte sonen att jag var nykter och han har ju inte fått körkort än, så jag åkte på att skjutsa honom och hans kompisar till tåget. Det är inte bra att vara den enda nyktra mamman. Och dessutom ha svårt att säga nej.
Idag var det superkallt. Jag tvingade ut Hampus på promenad. Han ställde sig utanför tomten och kissade. Sen vägrade han gå en meter. Jag släppte honom och gick i förväg. Då sprang han ifatt mig och ställde sig framför mig med nosen mot hemmet och bara blängde på mig. Vi gick alltså hem, slängde oss framför brasan, han med ett ben och jag med en bok. Mycket bättre sätt att tillbringa en februarieftermiddag med.
Happy saturday!

Min inkompetenta mamma som är typ JÄTTEgammal kan inte sånt här med datorer... OMG!! Aja här har ni era efterlängtade bilder på Hampus! Varsågoda :) /Dottern

Har drabbats av svår februari-intollerans. Det yttrar sig - i år - med gravt halsont. lätt feber och extrem trötthet. Som tur är kan sonen vikariera för mig. Känner inte att det är någon större vits för mig att gå och jobba just nu. Jag skulle antagligen bara skälla och gnälla på eleverna och tycka att de är hysteriskt jobbiga.
I stället ägnar jag mig åt att läsa lite, gulla med Hampus och se trista såpor på tv. Det går med andra ord ingen nöd på mig. Fick dock för mig att tina upp en portion tortellini med ostsås som jag hade i frysen. Det var inte gott! Det smakade ingenting, faktiskt, men det kan ju teoretiskt ha med förkylningen att göra också.
Nu tänkte jag ta mig ett bad. Jag har fått indikationer av familjen att jag kanske inte ser ut och luktar som en nyponros, så jag ska nog försöka fräscha till mig lite. Får se hur jag mår efter det. Hoppas på att jag orkar gå och jobba i morgon. Tror inte min skola klarar sig utan mig så länge till.
Happy wednesday!

Ju mer jag vandrar runt i skogen med kissnödig valp, desto mer inser jag att jag inte alls bor i stan, utan i rena rama vildmarken... Häromdagen lyssnade vi på skällande rådjur på morgonen, men det var ingenting mot vad som hände i kväll. För bara en liten stund sen, jag är fortfarande helt andfådd! (Kanske säger mer om min kondition än något annat, men ändå).

Vi gick i skogen, och jag tänkte på hur bra det är att det är snö ute, för då ser man ju tillräckligt bra för att kunna åtminstone treva sig fram i skogen. Även om mitt mörkerseende bara plötsligt upphörde att finnas till den dagen jag fyllde fyrtio. I alla fall, rätt som det är stannar Hampus på hundvis och gruffar in mot kraftledningsgatan som går nära mitt hus. Jag funderar inte så mycket på det, eftersom jag inte ser något, utan lyssnar i stället på ljudet från den nya motorvägen som invigdes för ett par månader sedan.

Då reser sig plötsligt en skugga som jag tror är en sten och blir till en två meter hög jävla älgjävel!! Jag svimmar nästan av skräck. Men inte nog med det, plötsligt börjar det knaka och braka i skogen bakom mig, och tror ni inte att älgens kompis står där och stirrar ilsket på oss!! Jag går snabbt igenom allt jag vet om älgar, det går fort för det är inte mycket. Men jag har hört nåt om att man inte ska komma mellan älgkon och kalven. Det är inga kalvar det här, men jag vet inte hur noga älgar är med sånt där. Jag tänker inte stanna och ta reda på det.

"Hampus! Kom, vi ska hem!" piper jag och försöker låta calm and assertive, som Cesar säger. Det går så där, men Hampus förstår innebörden, gläfser ett par gånger för att visa älgarna vem som bestämmer, och sen sätter vi världsrekord i att springa hem. Rätt över grannarnas tomter, men jag tror att de skulle visa sig förstående om de visste vad som hade hänt. Hela tiden hör jag brakandet av älgklövar bakom mig, och riktigt känner hur älgmularna flåsar mig i nacken. Men det kan ha varit inbillning... Hampus är i alla fall jätteglad, han tycker det är kul att det  äntligen blir lite fart på promenaden.

Väl hemma dunsar jag ihop på dörrmattan och känner hur tacksam jag är för att leva. Jag berättar hela historien för sonen, han tar ögonen från dataskärmen i en tiondelssekund och säger:
"Oj, oj då!". Men han vet inte hur det känns att bli jagad av älgar. Eller jagad och jagad, men ni förstår vad jag menar!!
Happy friday!

Vaknade klockan fem i morse av det distinkta ljudet av valpkiss mot tidning, följt av gny. Överlade med mig själv i tre sekunder, innan jag hoppade upp ur sängen, klädde mig på brandmansvis och släpade ut glad och lycklig valp. Hampus satte sig nästan genast och la en liten hög. Matte blev överlycklig och klappade och berömde. Sen la sig Hampus ner på vägen och gäspade stort, så vi gick hem igen och käkade lite frukost.. Jag börjar bli riktigt duktig på att förstå sheltiska! Tänk att jag förstod att gnyet betydde:
"Ta ut mig fort som f-n annars bajsar jag på mattan!"
Jag är inte så dum som jag ser ut.
Fast lite korkad var jag allt igår när jag lämnade min macka obevakad. Den var visserligen kvar när jag kom tillbaka, men utan pålägg. Man lär sig hela tiden.
Idag har vi morrat åt hunden i spegeln. Den morrade tillbaka. då provade Hampus att gläfsa glatt och vifta på svansen. Då blev den mycket gladare, men när han försökte komma bakom glaset som täckte hunden, så försvann den. Igen, och igen. Märkligt fenomen som måste undersökas närmare...

Ja, vi överlevde första natten utan större problem. Och de problemen vi hade berodde inte på Hampus, han sov så gott, men jag och dottern hade ångest och mardrömmar. Jag låg och oroade mig för allt elände jag skulle kunna ställa till med som klantig hundägare, dottern drömde mardröm om att Hampus blev kidnappad.
Han blir modigare hela tiden, och jag blir lite lugnare. Vi gruffar på andra hundar. Det är vi inte så stolta över, men det ska vi väl kunna komma till rätta med. Vi kissar och bajsar av principskäl INTE utomhus, men gärna inne, det är varmt och gosigt, men inte heller det blir antagligen något problem när vi har landat i den nya tillvaron och litar på vår nya flock. Kattlådan är extremt spännande, och katten också. annars är vi ganska nöjda med våra leksaker, och biter inte på konstiga saker.
exercise delen går strålande, discipline sådär men affection är inga som helst problem. Han är ju så go så go så go. Hade tänkt ta med några bilder, men hittade inte rätt kabel. Kanske i morgon.
Happy saturday.
 

Ni vet väl att det finns två kategorier av människor? De som sitter och pratar glatt när det gungar på Gotlandsbåten, mumsar banan och läser dagstidningar. Och så de som sitter och stirrar tomt framför sig och funderar på om det där med döden verkligen är så hemskt. Själv tillhör jag den där andra sorten, och tydligen är det inte bara på båtar utan även på tåg.
Det gick hyfsat ner till Malmö, eller ja, förutom att ett annat tåg krockade med en älg så vi var tvungna att stanna och plocka upp dem och blev en timme försenade, men hem gick det inte bra alls. Dottern och jag mådde illa hela vägen. Eventuellt berodde det på att vi åkte baklänges. Jag har aldrig brytt mig om det förut, men den här gången tror jag det var det som var problemet, för efter ett tag gick vi till Bistron och satte oss och åkte framåt och då gick det bättre. Det var där vi såg Morgan Pålsson. Eller vad han nu kan heta i verkligheten. Hoppas han inte har läst min tidigare blogg där jag berättade vad jag tyckte om den filmen. Sonen gillar i alla fall serien han är  med i och brukar ofta citera den, så dottern skickade ett sms: Kom fort till Bistron! men han hann bara se ryggen på honom när han försvann.
i Malmö var det trevligt. vi var på svågerns femtioårsfest och det var hur trevligt som helst. Alla moment som ska finnas på en riktigt lyckad fest fanns med:

1. Smaskig mat (check!)
2. busiga barn som kröp under bordet (check!)
3. Ett dignande presentbord (check!) Vi hade köpt presentkort på en fin restaurang, Årstiderna tror jag det hette.
4. Jag sitter och babblar pinsamheter som lät bra i mitt huvud, sämre idag (check!)
5. Släktingar och bekantas bekanta som pratade om hur länge sen det var som vi sågs sist (check!)
6. champagne och jättegoda tunnbrödssnittar med rökt skinka, creme fraiche, rödlök, vinäger och lite annat smaskigt, måste be svägerskan om receptet (check!)

På lördagen träffade jag min bästis från gymnasiet. Vi fikade på Kafferosteriet och pratade gamla minnen, om vad vi gjort sen sist vi sågs för typ 20 år sen och om livet i största allmänhet. Himla kul!  Dessutom hann vi minnas gamla lärare som vi gillade och inte gillade och gamla klasskompisar som vi för det mesta gillade. OCH inte nog med det. vi mumsade i oss varsin foccacia med getost, pinjenötter och fikon. JA det är dags att börja träna igen...
Happy sunday!

Idag är sista dagen på jullovet, och idag gör jag faktiskt lite sånt där nyttigt som man alltid tror att man ska hinna med på loven. Maken och jag fixar köksfläkten. Alltså om era köksfläktar liknar min bara litegrann så är de inte snygga. Usch och fy vad mycket fett som samlas där i. Men nu är det i alla fall lite bättre, och förhoppningsvis har maken fixat det där problemet med att det rinner ner vatten i den som plötsligt dräller ner på spishällen när man minst anar. Jag har även börjat spana lite på bokhyllan i vardagsrummet, inte mycket feng shui i den, men jag tror inte att jag kommer orka med den, vi får se. som en liten hint för att ni ska förstå varför det känns så oöverstigligt så kan jag berätta sex av sakerna som ligger där:

1.  Ett svanben vi hittade på Gotland för länge sen.
2. En kopp att fylla på strykjärnet med.
3. En chokladask.
4. En bok. (?)
5. En inhalator för astmatiker.
6. bouleklot.

Ni inser problemet va?

Långfärdsskridskor fick jag tips om av Millie. Faktum är att våra grannar tjatar som bara den om hur underbart det är, och maken är också lite sugen. Han var och tittade på såna igår, men själv är jag lindrigt intresserad. Är mer inne på att göra piruetter och sånt, men eftersom jag har upptäckt år efter år på ett mycket smärtsamt vis att jag inte är bra på konståkning så har jag gett upp det. Vi köpte däremot långfärdsskidor för några år sedan, men jag har insett att jag nog bor i fel klimat för det. Så fort det snöar blir man sugen på att ge sig ut, men en kvart senare har allt bara blivit blask och så var det med det.
Tack Maria för "köp inte en zebra-tipset"! Jag köpte några små dockor, prins, kung, gudmor, fe och sånt. Det blev succé. Madicken försvann genast in i en egen prinsessvärld och när någon klantig vuxen, typ jag, lyfte på nån docka som hon hade arrangerat på något mystiskt sagovis, fick man en irriterad blick, samtidigt som hon vänligt men bestämt tog i från en dockan och noggrannt ställde tillbaka den på sin plats.
Skönt att det inte bara var jag som irriterade mig på Grys kläder. Alltså verkligen! Hoppas det blir bättre på lördag. Då ska jag lyssna lite bättre på Nannes kör, för alla tycker tydligen att de var bäst.
Imorgon börjar allvaret igen, och hur jag ska kunna sova inatt har jag ingen aning om.Två helger framöver blir det femtioårsfester, så det blir en hård början på det här året. Dessutom är fritidsfröken som jag jobbar med på Kanarieöarna (avundsjuk? kanske lite då...) Så det blir hårdkörning på jobbet också.
Ha det bra alla!!

Jag pratade med Snygg-Erik Segerstedt igår. Eller rättare sagt, han pratade med mig. Jag ringde och röstade på honom, och han blev jätteglad och tackade så mycket. Allt medan maken satt och muttrade:
"5 och 75 för att ringa ett fånigt samtal!"
Tyckte absolut att det var bästa inslaget, även om det är kul att se Nannes kör, eftersom jag har sjungit i Uppenbarelsekyrkan många gånger för länge sen när jag bodde i Hägersten. Men jag tyckte nog det var lite mystiskt att inte Magnus åkte ut. De sjöng inte alls bra. Robban Wells kör var ju helt perfekta som vanligt, men jag orkade inte rösta på dem. Antar att de vinner ändå, men så kom jag på att det kanske är fler som tänker så. Skulle vara trist om de åkte ut av misstag.
Men alltså, vad hade Gry Forsell på sig? Man bara väntade på att brösten skulle hoppa ut hela tiden. Nä, det var inte snyggt. Hon är verkligen rund, det märks att hon äter för två.
Det gjorde jag också när jag var gravid, eller rättare sagt, för en tre, fyra stycken. Gick upp 17 kilo båda gångerna. Första gången gick det hur bra som helst att gå ner, andra gången tog de sista 7 kilona rätt lång tid. Typ 16 år... Ok jag har några kilo kvar om man ska vara noggrann...De sitter runt magen och knycklar ihop sig.
Idag och i morgon blir det födelsedagskalas. En granne fyller år idag, och Madicken fyller fem år i morgon. Undrar vad jag ska köpa till henne. Kanske en docka, det fick nämligen hennes lillasyster på julafton, och Madicken såg väldigt avundsjuk ut. Å andra sidan så har hon ju tusen dockor redan. Jag ska nog ringa henne och fråga vad hon önskar sig.
Happy sunday!

Jag är supertrött på alla tanter och farbröder jag känner, alltså de i min ålder! De kan gnälla! Allt är elände, elände, elände. Det senaste man gnäller över är att man inte ser.
"Ja, jag kan inte läsa vad det står, ser du?"
JA DET GÖR JAG, JAG ANVÄNDER LINSER ELLER GLASÖGON!
"Men oj, är det svårt att se, men pallra dig iväg till optikern då, det har jag gjort sen jag var sjutton år!!"
"Ja, det borde man kanske, men det är ju jättedyrt, och så är det så jobbigt med glasögon."
"JASÅ ÄR DET, DET HAR JAG INTE HUNNIT MÄRKA PÅ 26 ÅR!!!"
Varenda jävla år har jag lagt tusentals kronor på att kunna se, medan de har kunnat slänga pengarna omkring sig i stället, är det rättvist? Och nu har de mage att gnälla?! För att de har ett synfel som de kan gå till COOP och spendera hundra spänn på ett par brillor. Medan jag sitter hos optikern, tittar på suddiga fläckar som optikern hävdar är bokstäver och måste berätta om det är bättre "så eller så?"
Nu har optikern börjat gnälla om att jag borde ha tantglasögon, alltså progressiva. Då pratar vi om stora pengar. Ett par såna glasögon kostar ju som en semesterresa. Nej, det vill jag inte ha, jag klarar mig nog ett par år till, tror jag. Det är ju inte så himla noga, det står ju mest strunt i tidningarna ändå.
En rolig sak med min syn är att när mina linser börjar bli gamla så kastar de ibland om siffror. Det blir ganska spännande ibland när jag tittar i barnens matteböcker och försöker övertala dem att de har räknat fel när de inte har det.
"Är det dina linser som är knasiga igen?" Frågar de luttrade små barnen. Jag får gnugga mig lite i ögonen och titta igen, och vips så är det rätt! Är inte sånt märkligt? Jag har frågat min optiker men jag fick inget svar. Nej nu ska jag ägna mig åt melodikrysset.
God fortsättning på året, kära läsare!

Ledig och ledig och ledig. Det är verkligen underbart skönt. Och nyårsaftonen var ju himla trevlig. Vi var bortbjudna till grannarna och de hade fixat allt. Så det var bara att sätta sig vid dukat bord, njuta av hummer och champagne och bara ha det bra. Det kändes verkligen lyxigt. Barnen var ute på äventyr, men det gick också bra. De ringde vid tolvslaget och lät hur glada som helst. Men inte för glada. Själv ringde jag min mamma och lyckades i år också med att verka nykter. Tänk att hon går på det varenda år!
Förra nyåret firade maken och jag på Fuerteventura. Suck. Hela min kropp tycker att det var en utmärkt tradition jag hade startat där, och den har bara gått runt och väntat på att jag ska sätta igång och packa. Men nej, vi sparar pengarna och köper en hund i stället. Suck, suck och åter suck. Det är mörkt och kallt ute. Det är det nog inte på Kanarieöarna...Men nu går det ju i alla fall mot ljusare tider.
Jag är lite sugen på att börja träna igen, jag hade ju kommit igång så bra, tom kände jag en liten, liten muskel under gäddhänget, sånt är ju alltid kul. Men jag vågar inte riktigt för hostan har fortfarande inte riktigt gett sig. Jag håller mig till promenader än så länge.
Var på rean och fyndade ordentligt. Jag skulle kolla efter en klänning som jag såg innan jul men jag tyckte den var lite för dyr. Den var fortfarande inte på rea, och nu tyckte jag inte den var lika snygg längre, men däremot hittade jag ett par jeans som var av lagom längd till mig, alltså var de sydda som ett par knickers till vanligt folk. Jag provade dem och de satt som om de var gjorda förl mig. Alltså bestämde jag mig för att köpa dem, även om de inte var på rea. Men när jag kom till kassan berättade expediten att det var halva priset på dem! Lycka!! Visserligen hade de någon plastbit insydd i fållen av någon helt outgrundlig anledning. Den var inte skön. Måste hitta på någon fiffig lösning på det, för det gick inte att pilla loss den utan att förstöra  byxorna. Tills vidare har jag satt på ett plåster. På byxorna alltså, det funkade som en provisorisk lösning.
Happy friday!