Vi har lärt oss sitta stilla!
Klockan är tio i tolv mitt på en fredag. Barnen i ettan vill sluta för dagen. De ålar sig på stolarna som om dom vore insmorda med olivolja. Både barnen och stolarna. De babblar och pladdrar och har inte plats för en enda gnutta mer kunskap idag. Jag försöker summera dagen och säger slutligen:
"Är det någon som har lärt sig något idag?"
Alla händer åker i vädret, som de brukar göra när jag frågar något. Ingen kan direkt svara på frågan, men alla vill ändå vara med i gemenskapen, och om kompisen räcker upp handen vill man ju också göra det.
Jag frågar några som jag tror skulle kunna svara något vettigt. Men ingen har lärt sig något särskilt idag.
"Jo, säger en, jag har lärt mig vara en bussig kompis, för jag lät Emma få halva mitt äpple idag."
Det går ett sus av uppskattning genom klassrummet. Sånt uppskattas.
"Förresten!" skriker klassens busfrö som nyss gjorde ett cirkusnummer och lyckades fånga upp sitt suddgummi från golvet utan att rumpan lämnade stolsitsen. "Jag har lärt mig att sitta stilla!"
Digniteten i påståendet får sig en knäck när han strax därefter glider av sin stol och ner på golvet.
"Nå" summerar jag. "Vi har ÖVAT på att sitta stilla, men vi kanske inte riktigt har lärt oss det än."
Happy friday!
"Är det någon som har lärt sig något idag?"
Alla händer åker i vädret, som de brukar göra när jag frågar något. Ingen kan direkt svara på frågan, men alla vill ändå vara med i gemenskapen, och om kompisen räcker upp handen vill man ju också göra det.
Jag frågar några som jag tror skulle kunna svara något vettigt. Men ingen har lärt sig något särskilt idag.
"Jo, säger en, jag har lärt mig vara en bussig kompis, för jag lät Emma få halva mitt äpple idag."
Det går ett sus av uppskattning genom klassrummet. Sånt uppskattas.
"Förresten!" skriker klassens busfrö som nyss gjorde ett cirkusnummer och lyckades fånga upp sitt suddgummi från golvet utan att rumpan lämnade stolsitsen. "Jag har lärt mig att sitta stilla!"
Digniteten i påståendet får sig en knäck när han strax därefter glider av sin stol och ner på golvet.
"Nå" summerar jag. "Vi har ÖVAT på att sitta stilla, men vi kanske inte riktigt har lärt oss det än."
Happy friday!
Förlåt! Vi ska aldrig göra så mer! Om hur mina hundar började testa droger...
En lugn och stillsam kväll slutade i veterinärbesök i ilfart, när jag upptäckte en burk med värktabletter liggande på golvet. Det undslapp mig en hel rad med otäcka svordomar. Sen satte hela familjen igång med matematik på hög nivå.
Hur många piller var det i burken från början? Hur Många ligger på golvet? Vad väger Sessi? Hampus?
Jag är visserligen mattelärare, men såna här saker klarar jag inte att räkna ut under press. Vi ringde veterinären, gav totalt felaktig, fullständigt förvirrad information, och fick order om att komma dit med bägge djuren så fort som möjligt.
Dottern och jag in i bilen och körde iväg. På motorvägen började saker sakta falla på plats, och jag insåg att mer än en halv tablett kunde de inte ha ätit. Sen började jag fundera på var djursjukhuset låg. Jag har ju inte varit där på de senaste 15 åren, och det visade sig att det inte låg kvar på samma ställe. Vi fick ringa hem till maken som via internet fick guida oss rätt.
Så kom vi till slut fram till inskrivningsdisken och började ge mer korrekt information, fast fortfarande lika förvirrad. Av någon anledning kände jag att jag inte riktigt gjorde mig förstådd. Vi fick i alla fall träffa en jättegullig, ung veterinärtjej, som lyssnade på oss, men som tyckte det var bäst att båda vovvarna fick kräkas lite.
Så de fick lite smaskig mat först, som de båda slukade, och sen fick de varsin spruta.
Det tog inte många minuter innan kräkandet satte fart. Fascinerande att se hur mycket som faktiskt ryms inne i en relativt liten hund. Efter en stund stod de där på darrande ben. Hade de kunnat prata är jag säker på att de hade sagt: "Vi ångrar oss jättemycket! Vi ska aldrig göra så mer!"
Så fick vi betala en förmögenhet, fick med oss 24 koltabletter som vi skulle tvinga i dem, och så fick vi åka hem. Ingen av dem kräktes i bilen, men när vi kom hem fick Hampus ur sig det sista, men efter det har de mått bra.
Happy wednesday!
Hur många piller var det i burken från början? Hur Många ligger på golvet? Vad väger Sessi? Hampus?
Jag är visserligen mattelärare, men såna här saker klarar jag inte att räkna ut under press. Vi ringde veterinären, gav totalt felaktig, fullständigt förvirrad information, och fick order om att komma dit med bägge djuren så fort som möjligt.
Dottern och jag in i bilen och körde iväg. På motorvägen började saker sakta falla på plats, och jag insåg att mer än en halv tablett kunde de inte ha ätit. Sen började jag fundera på var djursjukhuset låg. Jag har ju inte varit där på de senaste 15 åren, och det visade sig att det inte låg kvar på samma ställe. Vi fick ringa hem till maken som via internet fick guida oss rätt.
Så kom vi till slut fram till inskrivningsdisken och började ge mer korrekt information, fast fortfarande lika förvirrad. Av någon anledning kände jag att jag inte riktigt gjorde mig förstådd. Vi fick i alla fall träffa en jättegullig, ung veterinärtjej, som lyssnade på oss, men som tyckte det var bäst att båda vovvarna fick kräkas lite.
Så de fick lite smaskig mat först, som de båda slukade, och sen fick de varsin spruta.
Det tog inte många minuter innan kräkandet satte fart. Fascinerande att se hur mycket som faktiskt ryms inne i en relativt liten hund. Efter en stund stod de där på darrande ben. Hade de kunnat prata är jag säker på att de hade sagt: "Vi ångrar oss jättemycket! Vi ska aldrig göra så mer!"
Så fick vi betala en förmögenhet, fick med oss 24 koltabletter som vi skulle tvinga i dem, och så fick vi åka hem. Ingen av dem kräktes i bilen, men när vi kom hem fick Hampus ur sig det sista, men efter det har de mått bra.
Happy wednesday!
Vimsigt värre!
Min nya klass är helt underbar! Barnen är supersnälla, pigga och glada. Det enda är att de behöver dämpas lite i sin entusiasm ibland. Steget mellan ambition och hysteri är väldigt litet för somliga barn. Så det gäller att jag håller huvudet kallt. Det går sådär för mig. Idag kände jag mig dåligt förberedd, även om jag inte var det. Alltså, jag var förberedd på det viset att jag visste exakt vad jag ville att vi skulle göra, men jag var inte riktigt beredd på den enorma levnadsglädje som allt jag föreslog skulle tända hos mina elever.
På slutet av dagen var det dags för mitt paradnummer när krokodilen Glufs-Glufs skulle berätta för eleverna om större än, mindre än och lika med. Jag är inte säker på om mina elever förstod så mycket, men glada var de. "Det här är ju värsta teatern!" hörde jag hur någon viskade bakom min rygg.
Jag erbjöd mig att hjälpa min kollega på hennes sista lektion, eftersom jag inte hade något särskilt för mig. "Toppen!" sa hon, "men jag har ingen aning om vad vi ska göra. Jag har 'Frökens överraskningsdag' idag." Såna dagar blir oftast de bästa. Sen kom hon och sa: "Antingen skickar jag över några elever till dig som du får hjälpa, eller så får du ta klassen så hjälper jag dem som behöver stöd." "Ok!" sa jag. Lite senare kom hon förbi och sa: "Förresten, du ska få lästräna med en elev, är det lugnt för dig?" "Inga problem," svarade jag. Sen kom det fyra elever till mitt klassrum. "Fröken har sagt att vi ska jobba med matte," sa de. Skönt att det inte bara är jag som är vimsig idag!
Happy monday!
På slutet av dagen var det dags för mitt paradnummer när krokodilen Glufs-Glufs skulle berätta för eleverna om större än, mindre än och lika med. Jag är inte säker på om mina elever förstod så mycket, men glada var de. "Det här är ju värsta teatern!" hörde jag hur någon viskade bakom min rygg.
Jag erbjöd mig att hjälpa min kollega på hennes sista lektion, eftersom jag inte hade något särskilt för mig. "Toppen!" sa hon, "men jag har ingen aning om vad vi ska göra. Jag har 'Frökens överraskningsdag' idag." Såna dagar blir oftast de bästa. Sen kom hon och sa: "Antingen skickar jag över några elever till dig som du får hjälpa, eller så får du ta klassen så hjälper jag dem som behöver stöd." "Ok!" sa jag. Lite senare kom hon förbi och sa: "Förresten, du ska få lästräna med en elev, är det lugnt för dig?" "Inga problem," svarade jag. Sen kom det fyra elever till mitt klassrum. "Fröken har sagt att vi ska jobba med matte," sa de. Skönt att det inte bara är jag som är vimsig idag!
Happy monday!
Sessi
Kolla in tjejen som blev BIR-valp och BIG-fyra på inofficiell utställning i Vallentuna förra veckan!
Tusan också!
Oj, länge sen jag skrev. Har nog snöat in på facebook för mycket. Ska försöka skärpa mig!
Vad har hänt sen sist? Valpen växer, hon har varit riktigt rejält magsjuk nu till och från en dryg vecka. När hon var nästan frisk passade hon på att käka på en död fågel som hon hittat ute, och så var det dags igen. Nu går hon på sträng diet bestående av ris och kokt kött.
Hampus och jag snubblade in i en inofficiell lydnadstävling förra söndagen, och då lyckades vi kamma hem förstapriset! Det ni! Vi var inte så många som var med, och det var inte fulla lydnadsprogrammet, men ändå. Jag fick en massa fina saker, bland annat en förstahjälpen kudde och en privatlektion. Den privatlektionen visade sig komma väl till pass! Jag hade ju anmält mig till en lydnadstävling som gick av stapeln den 19, alltså igår. Min tanke var att vi skulle vara med och se hur en tävling går till och var vi ligger till, vad som sitter och vad vi behöver träna på.
För att göra en lång historia kort gick det käpprätt åt skogen. Det såg ut som om jag hade hittat en hund på parkeringen som jag ställde upp med. Hampus såg ut som ett levande frågetecken när jag gav honom ett kommando. Han la sig ner när jag sa sitt, hit hade han aldrig hört talas om, kutade runt som en tok på platsliggningen och bar sig allmänt illa åt. Han tom pinkade på appellplanen, så det blev en rund och fin nolla på helhetsintrycket!
De andra deltagarna suckade över att domaren var sträng, men jag tyckte han gav mig fler poäng än jag hade gett mig själv. Det vi fick flest poäng för om man bortser från tandvisningen var apporteringen, alltså det som Hampus egentligen inte kan.
Nu är det bara att skärpa till sig till nästa gång, och träna lite mer på störningar. Tänk! Om fem år kommer det här vara en rolig historia. Eller om tio år. Eller kanske inte rolig, men jag kanske kommer kunna tänka på det utan att bli genomsvettig.
Happy sunday!
Vad har hänt sen sist? Valpen växer, hon har varit riktigt rejält magsjuk nu till och från en dryg vecka. När hon var nästan frisk passade hon på att käka på en död fågel som hon hittat ute, och så var det dags igen. Nu går hon på sträng diet bestående av ris och kokt kött.
Hampus och jag snubblade in i en inofficiell lydnadstävling förra söndagen, och då lyckades vi kamma hem förstapriset! Det ni! Vi var inte så många som var med, och det var inte fulla lydnadsprogrammet, men ändå. Jag fick en massa fina saker, bland annat en förstahjälpen kudde och en privatlektion. Den privatlektionen visade sig komma väl till pass! Jag hade ju anmält mig till en lydnadstävling som gick av stapeln den 19, alltså igår. Min tanke var att vi skulle vara med och se hur en tävling går till och var vi ligger till, vad som sitter och vad vi behöver träna på.
För att göra en lång historia kort gick det käpprätt åt skogen. Det såg ut som om jag hade hittat en hund på parkeringen som jag ställde upp med. Hampus såg ut som ett levande frågetecken när jag gav honom ett kommando. Han la sig ner när jag sa sitt, hit hade han aldrig hört talas om, kutade runt som en tok på platsliggningen och bar sig allmänt illa åt. Han tom pinkade på appellplanen, så det blev en rund och fin nolla på helhetsintrycket!
De andra deltagarna suckade över att domaren var sträng, men jag tyckte han gav mig fler poäng än jag hade gett mig själv. Det vi fick flest poäng för om man bortser från tandvisningen var apporteringen, alltså det som Hampus egentligen inte kan.
Nu är det bara att skärpa till sig till nästa gång, och träna lite mer på störningar. Tänk! Om fem år kommer det här vara en rolig historia. Eller om tio år. Eller kanske inte rolig, men jag kanske kommer kunna tänka på det utan att bli genomsvettig.
Happy sunday!
