malinrosa

Igår hade jag en riktigt spännande dag i skolan. Först försökte jag prata om fred med barnen, men de ville bara prata om fredag, och då hamnade vi i fredagsmys, och hur jag än försökte så lyckades jag inte komma ur den fällan. Kände mig som Sven Melander...
"Tror ni att alla barn på jorden får ha fredagsmys med sina föräldrar?" frågade jag.
Alla barnen började skratta.
"Ja, det är så klart!"
Då börjar en pojke gråta hysteriskt.
"Vi har inte fredagsmys i min familj, vi  har lördagsmys i stället"
Alla tyckte förfärligt synd om honom. Gatubarnen i Peru var det bara jag som tyckte synd om. Vi lämnade raskt det ämnet.

Lite senare råkade jag säga att jag tyckte att barnen i klassen var så härliga. Då räckte en flicka upp handen och sa:
"Då måste jag få säga en sak! Jag tycker att du är en himla härlig fröken!"

När vi satt och åt lunch frågade en flicka mig om jag skulle vara deras fröken i tvåan också. Jag har ju inga särskilda planer, men det är ju alltid dumt att lova för mycket så jag sa:
"Ja, det tror jag nog. Om inte Hollywood ringer förstås!"
Barnen stirrade på mig.
"Vad är Hollywood?" frågade en pojke.
Jag förklarade.
"Varför skulle de ringa till dig?" frågade de sedan. De var djupt allvarliga.
"Tja, de kanske vill att jag ska vara med i nya James Bond-filmen. Jag skulle kunna vara en rysk skurk, kanske. Eller Bondbrud om nya James Bond är väldigt kort och de vill att han ska se lång ut..."
"Jaha" sa barnen och fortsatte att äta alldeles tysta.
"Skulle du tycka det vore roligt?" frågade en flicka efter en stund.
"Tja," sa jag. "Att vara rik och berömd, jodå, det skulle nog vara kul."
"Jaha" svarade barnen, "då får vi se hur det blir då?"
"Jag kommer nog vara er fröken i tvåan också, " sa jag och önskade att jag inte hade försökt skämta till det. Jag har  ju trots allt jobbat med barn i tjugo år och borde veta bättre.

Happy saturday!

Visst är det en underbar bild på min lille prins!
Här är vad han skrapade ihop på tävlingar i sommar:
3ck 1hp på officiella utställningar 1:a placering bland juniorerna i Vallentuna, och 6:e bästa hanhund.
På inoff utställning blev han bäst i rasen.
På inoff lydnad en första placering.
(Och resultatet i den officiella lydnadstävlingen glömmer vi bort, och tar nya friska tag till nästa gång)

På anettesnoveller.blogg.se kommer ni kunna läsa några noveller som jag har skrivit. Välkomna dit!

Funderar på att skriva en hundbok. Visserligen finns det redan rätt många, men jag har en del tankar som jag gärna vill dela med mig av. Här är ett första utkast.

Hundar jag känner.

Hundar nära mig.

Milo är en liten hund. Hampus är också en liten hund, om än lite större och hårigare. Sessi är en riktigt liten hund. Hon är mycket mer hårig än Milo, men inte lika hårig som Hampus.

Döda hundar.

Fonzie är en död hund. Lukas är inte död. Prixen är en död hund. Han var liten och brun och väldigt rymningsbenägen. En annan död hund är Abbe. Det finns inte så mycket att berätta om döda hundar. Jag tycker bättre om levande hundar.

Tjocka hundar.

Vissa hundar är tjocka. De kan behöva banta. Hundar brukar inte gilla att banta, men kan behöva göra det ändå. Det bästa sättet att banta en hund är att minska godiset och öka motionen. Det sämsta sättet är att inte minska på godiset och inte öka på motionen. Det brukar inte ge något som helst resultat.

Hundar som matvägrar.

Många hundar matvägrar. Lustigt nog matvägrar nästan inga hundar när de får leverpastej. Oftast matvägrar de när de får vetenskapligt utprovad mat som tex. torrfoder. Det beror antagligen på att det smakar som pappersbitar, och ingen gillar att äta pappersbitar. Utom labradorer. De tycker allt som kan pressas ner i en matstrupe är toppengott.

Olydiga hundar.

Många hundar är olydiga. Vissa hundar är lydiga om man har kycklingbitar i fickan. Oftast har man inte det. Det sägs att vissa hundar tycker det är kul att lyda om de får leka med en boll efteråt. Men jag känner inga såna hundar.

 

Vad tror ni? Har jag missat några viktiga bitar?