malinrosa

Igår var jag på tjejmiddag med mina kompisar från lärarhögskolan. Det är otroligt så svårt det är att hitta en tid när alla kan, men nu hade vi äntligen lyckats i alla fall. Ena kompisen hade också skaffat hund nyligen, en dansk-svensk gårdshund som var hur söt som helst. En månad yngre än Hampus, så det blev mycket hundprat. Vi bestämde att vi skulle träffas ute på åkern idag, så de kan få leka. Det blir nog härligt för dem.
Annars var det härligt att få uppdatera sig om vad som hade hänt i allasliv. Hur stora barnen hade blivit och allt som hade hänt på jobb och annat sen dess. Och så en hel del gnäll på korkade rektorer, och alla omorganisationer och merjobb som lärare utsätts för hela tiden. Vi löste också ett stort problem, nämligen det där med åttondeklassare. Ja, ni vet hur fjortonåringar är, det året är ju totalt bortkastat  i skolan, de sitter ju bara och gäspar ett helt år. Hemma är de heller inte mycket bättre. Alltså borde de inte gå i skolan, utan komma ut på arbetsplatser och praktisera. De borde hinna med att prova på två olika jobb per termin, längre står nog inte arbetsplatserna ut med dem. Sen vet de ju inför valet till gymnasiet vilka jobb de kan tänka sig och vad de absolut inte vill bli. Genialiskt, eller hur!? Fattar inte att ingen har kommit på det här förut. Det är ju som lumpen, fast bättre!
Kompisarna blev mycket förvånade när jag berättade om min blogg, och undrade om jag var som Blondin-Bella då? Ja, ni fattar väl vart den diskussionen ledde, jag blev kallad för Brunett-Anette hela resten av den kvällen. Hysteriskt kul! Ha, ha!
Igår var jag och dottern på IKEA och gjorde slut på pengar jag inte hade. Är det inte märkligt att man bara köper några småsaker för 15 och 35 kronor, och så när man kommer till kassan så kostar det 700?! Nåja, jag gjorde ett tjusigt blomsterfat, inspirerad av svågerns femtioårspresent, som åtminstone piggar upp mig i vintermörkret.
Hampus har hittat en mysig sovplats. Husses säng!

Så tokigt det blev idag... Redan på morgonen så annonserade biträdande rektor att hon vill vara med på någons lektion i livskunskap. Skoj! Det finns ju ingenting som är så roligt som att jobba med chefen hängande över axeln. Det skulle vara en smärtsam rotfyllning i så fall. Naturligtvis så blev det jag som fick den äran.
Nåja, det är ju bara att sätta igång, och jag har tänkt ut att jag ska berätta en saga för eleverna, och därefter ska de få göra ett collage. Alltså klippa bilder ur tidningar som jag har tiggt ihop av mina kollegor. Barnen sätter glatt igång att jobba, men efter bara några minuter börjar jag ana oråd. Fyra av grabbarna har nämligen samlats i ett hörn med en Hänt Extra och håller nu på att fnissa ihjäl sig.
Har ni läst Hänt Extra på sista tiden? Inte jag heller, och när jag läste den sist innehöll den damer i fina klänningar och bilder på Runar. Bilderna på Runar var kvar, men nu var det också papparazzibilder av kändisarna som solade topless på sina lyxjakter, bytte badbyxor på stranden, och klev ur limousiner utan trosor. Hysteriskt roligt om man är i tioårsåldern!
Raskt satte pojkarna igång med att göra collage av nakenbilderna. Det är enorma bröst och underliv överallt!
Jag övervägde mina möjligheter. Det första alternativet som slog mig var att bara släppa allt, kliva ut ur klassrummet och försvinna mot solnedgången. Men jag har räkningar som ska betalas, så det kändes som en dålig idé.
Hade inte chefen varit med hade jag nog ryckt tidningarna ur händerna på dem och gett dem några nummer av Sköna Hem i stället. Men det kändes inte pedagogiskt riktigt, och det är snart löneförhandling, så jag försökte i stället prata med grabbarna.
Har ni försökt prata med illröda, hysteriskt fnissande, förpubertala pojkar nån gång? Mmmm trodde just det, och jag misstänker att ni kommit till samma resultat som jag. Deras intresse för att diskutera sakligt med en torr gammal fröken var lika stort som mitt intresse för budgetpropositionen.
Nåja, den lektionen tog ju tack och lov slut så småningom, de gör ju alltid det, och jag tog alla skvallertidningarna och bar ut dem till pappersinsamlingen.
Happy friday!

Idag hade jag en riktigt bra dag på jobbet, fick mycket gjort och provade lite nya ideer. Jag har lärt några av barnen en hel del olika matematikspel som de ska få lära andra sedan. Det var några spel som nog passar jättebra i ettan som mina treor ska få visa dem, och så några som de kan visa parallellklassen.

Annars är det rätt lugnt i skolan, för många barn är sjuka. det är tydligen en riktigt ruggig influensa som går. Såna barn som aldrig brukar vara sjuka har varit hemma veckovis. Svårt när man har tänkt gå igenom något nytt och varannan plats gapar tom.

Sen har jag kommit in i en period när jag inte kan sluta äta. När jag inte äter godis tänker jag på godis. I natt drömde jag att jag gick på ett café och skulle köpa en smörgås, men i stället tog jag en äppelpaj. Med vaniljsås. Nej, det här går inte. Vad ska jag ta mig till? Börja med att äta en banan i stället?

Brutus går nu under tillnamnet "Deer-hunter" efter en incident i morse när tre rådjur plötsligt hoppade fram ur skogen. Jag ropade och lockade men valpen kastade bara en blick åt mitt håll innan han försvann i fjärran. När han hade jagat klart kom han glatt och vill ha en godbit. Suck, suck, suck. Nu har jag anmält oss till en ny kurs: Vardagslydnad.
Efter att ha blivit bjuden på jättesmarrig bröllopsdagsmiddag av maken i måndags, ska jag i morgon bli bjuden på middag på kvarterskrogen. Det ska bli mysigt!

Happy thursday!

Ibland undrar jag varför februari finns. Jag är verkligen trött på vintern nu. Det är bara kallt och mörkt och trist. Håret är elektriskt och huden är så torr att man får eksem om man inte smörjer in sig hela tiden. Jodå fåglarna har börjat sjunga lite smått, det blir ljusare, och jag vet att det finns folk som fyller år i februari (inte för att vara skadeglad, men det är mycket roligare att fylla år i juli. Varför? Tja, jag säger bara: grillfest och jordgubbstårta, resten får ni lista ut själva!)
Igår fick jag sms från dottern som handlade om Friskis och svettis och Box-passet. Min första reaktion var att må fysiskt illa vid blotta tanken. Men efter lite tjat anmälde jag mig faktiskt. Och som ett mirakel, jag gick faktiskt också dit. Och det var tom kul. Gjorde mig lite piggare. Har jag lärt mig nåt av det så att det går lättare nästa gång? HA HA HA! Knappast! Sånt håller inte jag på med! Att lära mig, det är bara för mesar. Nej, varje gång jag går på ett gympapass ska det vara som att leda en gris till slakt.  Protester, motstånd och vilda tjut. Nu har dessutom mitt kort gått ut. Och jag är rättså pank efter hundköpet.  Dessutom har min tandläkare kommit på saker han vill göra med mina tänder. Huvaligen, inte nog med att det är hemskt medan han gör det, det är hemskt efteråt också när han vill ha betalt. som om inte det vore nog har just Hampus onde tvillingbror, Brutus, varit i farten igen. När maken skulle passa honom medan jag var på gympa, lyckades hundskrället få tag på mina glasögon och knapra i sig dem. Jag vill ju helst inte visa mig hos optikern, eftersom jag vet att han vill tvinga på mig tantglasögon nästa gång!
Så med de här tankarna i huvudet ska jag alltså gå till jobbet och inspirera mina elever till nya stordåd på kunskapens domäner. Stackars små barn det säger jag bara. om föräldrarna visste vad de utsätter dem för. En förtidsdeprimerad fröken med elektriskt hår!
Happy monday!

Alla hjärtans dag. Jag sitter ensam med Hampus. Är det synd om mig? Fniss, knappast. Jag har själv valt det. Vi var bjudna på fest, men jag tackade nej. Maken fick gå själv. Är det synd om honom? Knappast! Han är nog rättså lycklig vid det här laget. Får se om han är det i morgon. Jag har tänkt ut några illasinnade arbetsuppgifter åt honom. Fast han tror nog att han ska få ligga i soffan hela dagen.
Tyvärr upptäckte sonen att jag var nykter och han har ju inte fått körkort än, så jag åkte på att skjutsa honom och hans kompisar till tåget. Det är inte bra att vara den enda nyktra mamman. Och dessutom ha svårt att säga nej.
Idag var det superkallt. Jag tvingade ut Hampus på promenad. Han ställde sig utanför tomten och kissade. Sen vägrade han gå en meter. Jag släppte honom och gick i förväg. Då sprang han ifatt mig och ställde sig framför mig med nosen mot hemmet och bara blängde på mig. Vi gick alltså hem, slängde oss framför brasan, han med ett ben och jag med en bok. Mycket bättre sätt att tillbringa en februarieftermiddag med.
Happy saturday!

Min inkompetenta mamma som är typ JÄTTEgammal kan inte sånt här med datorer... OMG!! Aja här har ni era efterlängtade bilder på Hampus! Varsågoda :) /Dottern

Har drabbats av svår februari-intollerans. Det yttrar sig - i år - med gravt halsont. lätt feber och extrem trötthet. Som tur är kan sonen vikariera för mig. Känner inte att det är någon större vits för mig att gå och jobba just nu. Jag skulle antagligen bara skälla och gnälla på eleverna och tycka att de är hysteriskt jobbiga.
I stället ägnar jag mig åt att läsa lite, gulla med Hampus och se trista såpor på tv. Det går med andra ord ingen nöd på mig. Fick dock för mig att tina upp en portion tortellini med ostsås som jag hade i frysen. Det var inte gott! Det smakade ingenting, faktiskt, men det kan ju teoretiskt ha med förkylningen att göra också.
Nu tänkte jag ta mig ett bad. Jag har fått indikationer av familjen att jag kanske inte ser ut och luktar som en nyponros, så jag ska nog försöka fräscha till mig lite. Får se hur jag mår efter det. Hoppas på att jag orkar gå och jobba i morgon. Tror inte min skola klarar sig utan mig så länge till.
Happy wednesday!

Hampus känner sig lite ensam. För första gången sen han kom till sin nya familj saknar han sina hundkompisar. Människor är kul och man får en massa mat och gos och kramar, men en riktig hundkompis är något annat. På promenaderna låter hussarna och mattarna honom inte hälsa på andra hundar som de inte känner, utan bara går förbi. Det är inte så kul.
Men så plötsligt får matte en snilleblixt och åker och hämtar mormors galna labrador. Släpper ut honom i trädgården där han lägger sig med magen i snöblasket och gnager på ett ben. Ut kommer Hampus och får syn på en hundkompis. I ren och skär lycka springer han fram till kompisen, som plötsligt reser sig och blir jättestor! Hampus drabbas av dödsångest. Hans korta liv passerar revy och han vänder och springer så fort han kan och gömmer sig bakom matte. Vilt skrikande!
"Hjilp, hjalp hjolp! Ett jättestort svart monster försöker döda mig!"
Labradoren tycker det är jättekul med en liten hund som springer för fullt och lufsar glatt efter. Hampus samlar allt sitt mod och skäller ut monstret.
Nåja, för att göra en lång historia kort. Dagen slutar med att de två vovvarna är bästisar och ligger och sover i varandras armar fram mot eftermiddagen. När de inte odlar sitt gemensamma intresse: att se riktigt söta och rara ut när de tigger godis.
Happy monday!

Efter att ha invaggat oss alla i säkerhet och fått oss alla att tro att han är en snäll hund, har Brutus nu börjat göra skäl för sitt namn. Han rymmer, tuggar på saker och ställer till med bråk! Idag har han varit uppe på ett bord, vält omkull ett glas med vatten, tuggat på fjärrkontrollen till TV:n och, värst av allt: gnagt sönder makens bärbara dator. Är det någon som har ett gästrum åt en hemlös kvinna och hennes odrägliga hund?
Nåja, om jag ska vara helt ärlig är det ju vårt eget fel, vi har inte valpsanerat tillräckligt. Nu går jag runt och försöker titta med valpögon på alla våra prylar. Vad ser tuggvänligt ut?
Dessutom har vi upptäckt att Brutus har en otäck passion för bajs. Häst- hund- katt- rådjur- det kvittar! Allt är lika attraktivt. Suck, suck dubbelsuck. Och så är han så sööööt samtidigt, men just innan man trycker dit en rejäl nospuss hindrar man sig när man minns var den söta söta nosen nyss befann sig.
Men ändå, vad härligt det är att vandra i snöig skog med en glad och skuttande valp med snöfläckar på nosen. Och vad mysigt det är att komma hem till någon som blir helt överlycklig över att se en, spelar ingen roll om man varit några timmar på jobbet eller ute vid brevlådan i 2 minuter. Och duktig är han, vi har klippt klorna och kammat öronen och tränat sitt och ligg och det går alldeles strålande. så det ska nog bli hund av den här slyngeln också. Så småningom.
Happy thursday!

Vi klampar så mycket vi kan när vi går genom skogen nu för tiden av rädsla för att krocka med älgar på promenaderna. Eftersom de springer över skogsstigarna kors och tvärs där vi går, misstänker jag att de har börjat leka chickenrace med oss.
"Ok, den som kommer närmast vinner!" säger de till varandra när de vaknar på morgonen.
Efter älgincidenten tittar jag mycket noga på alla skuggor jag ser och inbillar mig att de är älgar, och ruskigt nog så är de det ibland. Ibland är de rådjur. Det är inte lika läskigt, det är bara det att då säger det bara "Kapiiiiing!" när Hampus far iväg som ett skott och jagar dem så långt han orkar. Men vänta nu! Shetland Sheepdog har ju ingen jaktinstinkt, kanske ni invänder. Nå, antingen har ingen berättat det för Hampus, eller också ska han väl valla dem, vad vet jag. Hoppas han ger rådjuren vad de tål efter vad de gjorde med min nya rosbuske som jag planterade i trädgården.
Tog ut kompledigt på eftermiddagen i stället för att gå på ett tråkigt möte och tog en sväng i skogen med Hampus. Ett mycket bra val känns det som. Ångrar mig inte ett ögonblick!
Happy wednesday!