malinrosa

Ju mer jag vandrar runt i skogen med kissnödig valp, desto mer inser jag att jag inte alls bor i stan, utan i rena rama vildmarken... Häromdagen lyssnade vi på skällande rådjur på morgonen, men det var ingenting mot vad som hände i kväll. För bara en liten stund sen, jag är fortfarande helt andfådd! (Kanske säger mer om min kondition än något annat, men ändå).

Vi gick i skogen, och jag tänkte på hur bra det är att det är snö ute, för då ser man ju tillräckligt bra för att kunna åtminstone treva sig fram i skogen. Även om mitt mörkerseende bara plötsligt upphörde att finnas till den dagen jag fyllde fyrtio. I alla fall, rätt som det är stannar Hampus på hundvis och gruffar in mot kraftledningsgatan som går nära mitt hus. Jag funderar inte så mycket på det, eftersom jag inte ser något, utan lyssnar i stället på ljudet från den nya motorvägen som invigdes för ett par månader sedan.

Då reser sig plötsligt en skugga som jag tror är en sten och blir till en två meter hög jävla älgjävel!! Jag svimmar nästan av skräck. Men inte nog med det, plötsligt börjar det knaka och braka i skogen bakom mig, och tror ni inte att älgens kompis står där och stirrar ilsket på oss!! Jag går snabbt igenom allt jag vet om älgar, det går fort för det är inte mycket. Men jag har hört nåt om att man inte ska komma mellan älgkon och kalven. Det är inga kalvar det här, men jag vet inte hur noga älgar är med sånt där. Jag tänker inte stanna och ta reda på det.

"Hampus! Kom, vi ska hem!" piper jag och försöker låta calm and assertive, som Cesar säger. Det går så där, men Hampus förstår innebörden, gläfser ett par gånger för att visa älgarna vem som bestämmer, och sen sätter vi världsrekord i att springa hem. Rätt över grannarnas tomter, men jag tror att de skulle visa sig förstående om de visste vad som hade hänt. Hela tiden hör jag brakandet av älgklövar bakom mig, och riktigt känner hur älgmularna flåsar mig i nacken. Men det kan ha varit inbillning... Hampus är i alla fall jätteglad, han tycker det är kul att det  äntligen blir lite fart på promenaden.

Väl hemma dunsar jag ihop på dörrmattan och känner hur tacksam jag är för att leva. Jag berättar hela historien för sonen, han tar ögonen från dataskärmen i en tiondelssekund och säger:
"Oj, oj då!". Men han vet inte hur det känns att bli jagad av älgar. Eller jagad och jagad, men ni förstår vad jag menar!!
Happy friday!

Vaknade klockan fem i morse av det distinkta ljudet av valpkiss mot tidning, följt av gny. Överlade med mig själv i tre sekunder, innan jag hoppade upp ur sängen, klädde mig på brandmansvis och släpade ut glad och lycklig valp. Hampus satte sig nästan genast och la en liten hög. Matte blev överlycklig och klappade och berömde. Sen la sig Hampus ner på vägen och gäspade stort, så vi gick hem igen och käkade lite frukost.. Jag börjar bli riktigt duktig på att förstå sheltiska! Tänk att jag förstod att gnyet betydde:
"Ta ut mig fort som f-n annars bajsar jag på mattan!"
Jag är inte så dum som jag ser ut.
Fast lite korkad var jag allt igår när jag lämnade min macka obevakad. Den var visserligen kvar när jag kom tillbaka, men utan pålägg. Man lär sig hela tiden.
Idag har vi morrat åt hunden i spegeln. Den morrade tillbaka. då provade Hampus att gläfsa glatt och vifta på svansen. Då blev den mycket gladare, men när han försökte komma bakom glaset som täckte hunden, så försvann den. Igen, och igen. Märkligt fenomen som måste undersökas närmare...

Vaknade fem i morse, inte av att ha blivit störd eller så, nej, Hampus snusade så skönt. Men jag var jättekissnödig. Tänkte att jag lika gärna kunde ta en hundpromis som ligga och reta mig på att jag inte kunde sova. Hampus tyckte det var en utmärkt idé.
Det snöade ute. Jag blev orolig att det skulle vara glashalt under snön, och det var det också på vissa ställen, men det gick bra för det mesta. Vi gick upp till skogen, och där kissade Hampus! Utomhus.
"Mattes fina, fina hund!" sa jag, och klappade. Vovven såg förvånade ut som om det inte alls var något märkvärdigt. Sen fick han faktiskt springa lös i skogen. Jag vet ju att han kommer när jag ropar och tänkte att det nog inte är någon större risk att möta andra hundar eller människor där vid den tiden på dygnet. Jag hade rätt, och det gick jättebra. Han kom hela tiden tillbaka till mig och kollade att allt var ok. Tror han tyckte det var härligt att få springa.
När vi kom hem tömde han matskålen till sista smulan för första gången sen han kom hit. Jag känner på mig att när han börjar göra ifrån sig utomhus hela tiden kommer han bli DPH, alltså Den Perfekta Hunden! Pga den allergi som min familj lider av har det inte blivit några foton. De tjatar som tusan på jobbet, men vi får ju utslag över hela kroppen om vi lägger tillbaka saker på sin plats när vi har använt dem. Därför ligger kamerakabeln fortfarande på sitt gömställe och fnissar förtjust när vi letar på andra ställen. Men Hampus finns faktiskt i verkligheten, jag har inte blivit fnoskig och börjat hitta på låtsaskompisar.
Happy Tuesday!

Ja, vi överlevde första natten utan större problem. Och de problemen vi hade berodde inte på Hampus, han sov så gott, men jag och dottern hade ångest och mardrömmar. Jag låg och oroade mig för allt elände jag skulle kunna ställa till med som klantig hundägare, dottern drömde mardröm om att Hampus blev kidnappad.
Han blir modigare hela tiden, och jag blir lite lugnare. Vi gruffar på andra hundar. Det är vi inte så stolta över, men det ska vi väl kunna komma till rätta med. Vi kissar och bajsar av principskäl INTE utomhus, men gärna inne, det är varmt och gosigt, men inte heller det blir antagligen något problem när vi har landat i den nya tillvaron och litar på vår nya flock. Kattlådan är extremt spännande, och katten också. annars är vi ganska nöjda med våra leksaker, och biter inte på konstiga saker.
exercise delen går strålande, discipline sådär men affection är inga som helst problem. Han är ju så go så go så go. Hade tänkt ta med några bilder, men hittade inte rätt kabel. Kanske i morgon.
Happy saturday.
 

Jag är helt slut! Hampus också. Han ligger här bredvid mig och har äntligen lyckats komma till ro. Dagen har varit ett enda nedräknande, alla barn och all personal på hela skolan har skuttat av glädje och fröjd över Hampus ankomst. Klockan halv sex fick jag och dottern komma och hämta honom. Vi körde så klart lite vilse, eftersom jag trodde att hon hittade, och hon var helt övertygad om att jag hittade. Sen satt vi hos uppfödaren och fick information om en hel massa saker, som jag har glömt, och sen fick jag skriva på papper, och sen fick jag en massa papper som jag skulle ta med mig hem, och om inte dottern hade tagit med dem hade jag glömt dem. Men jag glömde inte Hampus.
Han är en försiktig liten kille, som nosar lite på saker går omkring och tittar och undrar mycket vad han gör här och när han ska få åka hem. Dessutom älskar han katter, och skulle jättegärna vilja leka lite med vår katt, men hon är mycket skeptisk. Det finns en enda leksak som hon har tyckt varit kul i sitt liv - en tovad boll. Den tog Hampus genast i besittning. Hon sa ingenting, bara stirrade på honom med hat i sina gula kattögon.
Att kissa utomhus tycker Hampus är otäckt och barbariskt. Däremot kan han tänka sig att klämma fram några droppar på någon av våra mattor. Att äta ur matskålen är heller ingenting han betraktar som civiliserat. Han vill ha direkt ur handen. Han går mycket fint i kopplet. Om det stramar det minsta saktar han genast in och tittar på mig och undrar vad jag vill.
Maken är helt ifrån sig av lycka och sitter och gullar med Hampus hela tiden. Naturligtvis är Hampus också överförtjust i honom, helt ovetande om att jag har tömt alla mina bankkonton för att JAG ville ha en hund!!!! Dessutom försöker maken övertala mig att döpa om Hampus till Brutus?! Han tycker det skulle låta mycket bättre när han pratar med sina kompisar.
Nu ska jag ta mig en dusch, och sedan ska jag nog gå och försöka sova. I morgon ska jag försöka få in några bilder på honom, men just nu orkar jag inte.
Happy Friday, the happiest friday ever!!

Vet ni vem som är Sveriges sämsta lärare? Det är jag det! Jodå, jag är tråkig, tjatig och allmänt elak. Och det är i mina bästa stunder. När jag är som värst är jag rent sadistisk. Släng dig i väggen, Stig Järrel, din lille charmknutte där. Jag tvingar mina elever att göra trista och jobbiga saker. Dessutom utser jag somliga till syndabockar och skäller ut dem utan att de har gjort nånting.
Varför? det kan man ju fråga sig.
"Du är nog bara sån!" sa en av mina elever, en av de där som jag skäller på utan minsta anledning.
"Finns det verkligen inte minsta anledning?" frågade jag som ville upprätta min heder, åtminstone lite grann.
"Ibland kanske man har gjort något litet fel, men du behöver väl inte bli galen för det."

Gick till jobbet igår och tänkte vara snäll. Gick så där. På fotbollsplanen står två killar. Den ena håller på att hosta lungorna ur sig. Har de jackor på sig? Nä, det är ju inte coolt!
Elak fröken: Hörni killar, ni kommer få lunginflammation om ni går så där tunnklädda, gå och sätt på er jackor, det är vinter ute.
Coola grabbar: Nej, du skulle se min pappa, han går i t.shirt.
Elak fröken: Har din mamma bikini?
Coola grabbar fnissar till men svarar inte.
Elak fröken: Kom igen, killar, det är vinter, fem minusgrader, spring och sätt på er jackor nu.
Coola grabbar spelar fotboll och ignorerar elak fröken. Det är då jag gör det riktigt taskiga. Rycker på axlarna och tänker att det är deras problem, och det finns ju så bra penicillin nu för tiden. Alltså, vad ska jag göra? Lyfta in dem i nackskinnet, och sitta hela kvällen med ilskna föräldrar i telefonen, och förklara varför jag kränker deras barn? Nej, tack!

Senare på dagen:
Två grabbar i min klass kommer springande i korridoren. Det får man inte.
Elak fröken (lite klämkäckt, sådär): Men oj, killar, ni springer väl inte i korridoren, det får man inte.
Ena grabben kryper under min arm och springer vidare!
Elak fröken (ryter): NEJ!!!!!
Det ekar i korridoren. Vaktmästaren, en stabil karl, hoppar sju meter, och matpersonalen stirrar ilsket på mig. Grabbarna ser förvånat på mig och förklarar: Vi har bråttom.
Elak fröken (Sakta och eftertryckligt med inte så lite undertryckt ilska): Man GÅR i korridoren!
Grabbarna skrider högtidligt fram i korridoren så länge jag står kvar. Vad som händer när jag har gått vet jag inte, men jag har mina misstankar.

Alltså felet är att läraryrket har fått en sån usel status. Vi betraktas som dåligt utbildade klantskallar som skiter i våra elever, ställer orimliga krav på föräldrar och inte har en aning om att artonhundratalet har tagit slut. Det värsta är att det faktiskt finns lärare som passar in i den shablonen, men det är inte många. Och klantskallar finns det inom alla yrkesgrupper, eller hur? Mina elever klagar över att det är så himla tråkigt i skolan. Jag har för fasen låtit dem bygga sina egna vulkaner!! Vad tror de att skolan är? Och vilka resurser har vi? Inga! Ni skulle se materialet vi har att skapa "ett lustfyllt lärarande" med! Där kan man tala om artonhundratal.
Nä trött blir man, hoppas det bara är lite vanligt januaridepp och en gnutta hundabstinens. I så fall borde det snart gå över.

Efter att ha funderat i tolv år har jag nu alltså impulsköpt en hund! Jag pendlar mellan hysterisk lycksalighet och nagelbitande oro. Så här hade jag inte alls tänkt mig det hela... Och ja, köpt hyfsat billigt slutade det med, inte fodervärd som vi tänkte från början. Och inte blev det collietik heller, utan sheltiehanne. Men jag tror det blir bra. Faktiskt helt fantastiskt! Han var ju jättefin och trevlig och mysig på alla sätt och vis. Men dottern håller fast vid att hon ska ha en tik, så två gånger om året kommer vi ha två hundar som står på varsin sida om en dörr och ylar hysteriskt. Mysigt! Har en känsla av att jag kommer kasta ut dottern och hennes byracka vid ett sånt tillfälle så fort hon slutat skolan och skaffat sig jobb.

Var i djuraffären igår och shoppade lite. Är pank, vansinnigt pank. Jag lyckades också reta upp djuraffärsbiträdet när hon skulle hjälpa mig välja ut ett halsband. Hon hade ett fasansfullt ärr på ena armen och för min inre syn så såg jag hur hon hade tampats med antingen en ilsken rottweiler, alligator eller komodovaran. Folk har ju så konstiga husdjur nu för tiden, det har jag sett på tv5.
"Vad har du för djur?" frågade jag. Så här i efterhand kan man ju fråga sig varför jag måste lägga mig i det. Hon bara stirrade på mig en stund och förklarade sen med en sån där röst man använder till utvecklingsstörda att hon hade opererat sig. Hade jag inte haft hela famnen full med dyra saker jag skulle köpa hade hon antagligen bett mig avvika från affären, men nu samlade hon sig och log lite stelt, tog betalt och önskade mig lycka till med vovven. Kan så klart aldrig gå tillbaka till den affären.

På fredag kommer vovven. Medan barnen läste tyst läsning på morgonen räknade jag ihop min komp tid, och insåg att jag nog inte kommer vara så mycket på jobbet nästkommande veckor. Jag ska pussa på min hund i stället för att sitta på trista möten.
Happy tuesday!

Alltså hur kunde Robert Wells åka ut ur körslaget? Ok, om sanningen ska fram så har jag inte tittat de två senaste gångerna, jag har varit på femtioårsfester, men ändå?! Den var ju superbra i de första programmen. Nu ska jag i fortsättningen följa programmen slaviskt så att jag faktiskt kan ha en genomtänkt åsikt. Och Magnus är kvar?! Vad har hänt de senaste gångerna? Nä, jag måste nog faktiskt se programmen, inte bara lyssna på skvaller och läsa fläskiga rubriker.

Jag körde hem från festen igår. Himla skönt att vara hemma i ett nafs, slippa vänta i en evighet på att få taxi och rackarns vad pigg jag är idag. Men vet ni om att folk blir himla fåniga när de dricker? Och varför måste de säga allting två gånger? Jag hörde vad de sa redan första gången, men alla upprepade allt de sa minst två gånger. Och när jag hade bestämt mig för att jag ville hem, då samlades alla i hallen och började dra lumparhistorier! Alltså! Stön! Där gick en halvtimme till av mitt liv alldeles åt pepparn. Så det gååååår att vara nykter på fester, men jag rekommenderar det inte precis.

Träffade hunduppfödare på festen, och vi diskuterade rasstandarder och korkade utställningsdomare. Ingen tycker att min plan om att skaffa två valpar samtidigt är en bra idé. Typiskt. Jag hatar att ha fel, och hur ska jag lyckas övertyga dottern? Igår blev det inget hundbesök, men idag ska vi träffa den unge mannen och bilda oss en uppfattning. Jag flängde runt i hundbutiker igår och försökte komma underfund med vilka prylar vi verkligen kommer att behöva. Kom fram till:

1. Halsband och koppel, har ännu inte bestämt modell.
2. Matskålar, där har jag bestämt mig, tvekar bara om storlek.
3. Korg eller nåt struntar vi i tills vovven slutat gnaga, han får nöja sig med filt på golvet så länge. Annars finns det billiga på IKEA och Coop.
4. Rensa tänderna gnagpinnar. Men det har vi redan, de delade ut gratis på mässan.
5. Jag såg en fiffig hundpåse manick som man hängde på kopplet och drog fram påsar ur. Vet inte om jag behöver det eller om den bara är i vägen.
6. Behöver vi en bur till bilen? De är ju svindyra, undrar om det finns på blocket? Måste kolla.
7. Kul leksak, typ godisboll eller nåt.

Sen får det vara bra, tror jag.

Happy sunday!

Bli aldrig lärare!!! Den här veckan har varit förfärlig! Barnen har varit hemska, och det värsta av allt inträffade idag när jag kom till jobbet.
Det finns ju ingen hejd på min uppfinningsförmåga! (ibland blir jag lite trött på mig själv!). Vi skulle ha öppet hus för föräldrarna. De skulle få komma till skolan och se vad vi håller på med. Min parallellfröken, som är något mer sansad än jag, tyckte att vi skulle ha skrivarverkstad, men jag fick den strålande idén att vi skulle göra NO-experiment. Vulkaner!! Sade och gjorde. Hon tipsade mig om en sida på Yotube, vi fixade recept på vulkanutbrott: bakpulver, ättika och karamellfärg. Barnen fick bygga vulkaner av trolldeg. Vaktmästaren fick kånka in stora bord som går att fylla med sand. Barnen fick släpa in hinkar med sand från sandlådan så vi kunde hälla på borden. Föräldrarna kom. Vi fixade vulkanutbrott så det stod härliga till. Det luktade ättika över halva skolan.
I morse var det inte lika kul, när det stank av ättika när jag öppnade klassrumsdörren. På med plasthandskar, ner med vulkanresterna i en plastpåse som jag bar ut i sopcontainern. I sanden hade det ju också drällt ner ättika och bakpulver, så den rafsade jag ihop för att kasta. Vad hittar jag i sanden, om inte en rosa kattlort!! Usch och fy! Och den där sanden har stått i klassrummet flera dagar! Bläk! Tur att jag hade handskarna på mig.
Nä, nästa gång ska jag försöka skaffa sand nån annanstans än ute på skolgården.
Som tur är fick jag idag se bilder på vovven. Han är så sööööööt! Imorgon ska dottern och jag åka och hälsa på honom. Men vi ska inte bestämma något ännu. Inte, inte, inte!!
Happy friday!!

Ok! Här kommer en blogg som ni inte kommer tro på, men det är faktiskt jättesant! Jodå!

Två kollegor kommer fram till mig och presenterar en nyanställd. Vi hälsar och pratar, och jag tänker inte mer på det. Förrän jag står och pysslar i mitt klassrum med dörren öppen ut i fritidshallen. Och så hör jag hur en fritidsfröken pratar med några av barnen. Hon säger så här, ordagrant:
"Vet ni vad nya fritidsfröken har? Hon har en kennel, och där har hon 14 sheltisar!"
Barnen är lindrigt intresserade, men jag kastar mig med ett vigt skutt över katedern, välter läroplanen, tappar pekpinnen och krasar sönder en hel skål med kritor med ena knäet, ut i hallen där jag hoppar på fritidsfröken och frågar om jag hörde rätt. Det gjorde jag.
Så jag hoppar raskt på nya fritidsfröken och säger, ordagrant:
"Hejtrivsdubrahär?Harduenkennel?Medsheltisar?Jagvillhaen!"
Hon stirrar på mej och säger:
"Va?"
Så jag upprepar det jag nyss sa fast lite långsammare. Och med pauser så hon kan svara. Korta pauser.
Och jo, det har hon, och om jag vill kan jag få en sheltie. Typ gratis. En sobelhanne som är sex månader. Nä, men fodervärd. Han var jättefin men hade inte fått alla tänder än.  I morgon. Rumsren.
Som den sansade person jag är (hm) så behärskade jag mig (med all min själsstyrka, och då menar jag all) och sa:
"Intressant, vi kan väl komma och titta på hundarna nån gång."
Hon sa att hon skulle ta med sig foton. Nu har jag ju avgett ett heligt löfte att inte knarka hundvalpar, men det löftet har jag redan brutit ett hundratal gånger.
Dottern protesterade:
"Vi skulle ju inte ha hanhundar!"
Hon är så tråkig! Nu har jag bara typ tusen frågor, tankar och funderingar i huvudet som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med. Jag återkommer. Kanske är sheltiehannen förfärligt ful och hemsk och elak!
Happy wednesday!

Ni vet väl att det finns två kategorier av människor? De som sitter och pratar glatt när det gungar på Gotlandsbåten, mumsar banan och läser dagstidningar. Och så de som sitter och stirrar tomt framför sig och funderar på om det där med döden verkligen är så hemskt. Själv tillhör jag den där andra sorten, och tydligen är det inte bara på båtar utan även på tåg.
Det gick hyfsat ner till Malmö, eller ja, förutom att ett annat tåg krockade med en älg så vi var tvungna att stanna och plocka upp dem och blev en timme försenade, men hem gick det inte bra alls. Dottern och jag mådde illa hela vägen. Eventuellt berodde det på att vi åkte baklänges. Jag har aldrig brytt mig om det förut, men den här gången tror jag det var det som var problemet, för efter ett tag gick vi till Bistron och satte oss och åkte framåt och då gick det bättre. Det var där vi såg Morgan Pålsson. Eller vad han nu kan heta i verkligheten. Hoppas han inte har läst min tidigare blogg där jag berättade vad jag tyckte om den filmen. Sonen gillar i alla fall serien han är  med i och brukar ofta citera den, så dottern skickade ett sms: Kom fort till Bistron! men han hann bara se ryggen på honom när han försvann.
i Malmö var det trevligt. vi var på svågerns femtioårsfest och det var hur trevligt som helst. Alla moment som ska finnas på en riktigt lyckad fest fanns med:

1. Smaskig mat (check!)
2. busiga barn som kröp under bordet (check!)
3. Ett dignande presentbord (check!) Vi hade köpt presentkort på en fin restaurang, Årstiderna tror jag det hette.
4. Jag sitter och babblar pinsamheter som lät bra i mitt huvud, sämre idag (check!)
5. Släktingar och bekantas bekanta som pratade om hur länge sen det var som vi sågs sist (check!)
6. champagne och jättegoda tunnbrödssnittar med rökt skinka, creme fraiche, rödlök, vinäger och lite annat smaskigt, måste be svägerskan om receptet (check!)

På lördagen träffade jag min bästis från gymnasiet. Vi fikade på Kafferosteriet och pratade gamla minnen, om vad vi gjort sen sist vi sågs för typ 20 år sen och om livet i största allmänhet. Himla kul!  Dessutom hann vi minnas gamla lärare som vi gillade och inte gillade och gamla klasskompisar som vi för det mesta gillade. OCH inte nog med det. vi mumsade i oss varsin foccacia med getost, pinjenötter och fikon. JA det är dags att börja träna igen...
Happy sunday!

Alltså, tro det eller ej, men det var inte så fruktansvärt hemskt att börja jobba som jag trodde att det skulle bli. Barnen är glada och positivt inställda till det mesta, och jag är rättså pigg, trots att jag kände mig lite lurad på jullovet eftersom jag var sjuk en stor del av det. Ingen hade saknat mig på avslutningsdagen, jag är alltså inte så oumbärlig som jag tror. Bra att veta.
Idag satt vi och pratade om chefer vid lunchen. En pojke berättade att hans pappa var chef, och när de andra barnen frågade vad han gjorde satt pojken tyst länge innan han svarade: Bestämmer om nån får vara ledig eller inte. Sen berättade han att hans pappa också hade en chef fast han var chef själv, och då blev det riktigt krångligt. Vi funderade länge på hur det där fungerade. Sen sa en annan pojke att han visste att det fanns en som var chef för hela Sverige som hette nåt med Fredrik. Jag föreslog Reinfeldt och det stämde!
"Förut fanns det en annan men det var ingen som gillade honom så han fick inte vara kvar." sa han sen.
Jag frustade lite i mitt vattenglas och frågade om det var Göran Persson han menade, och det var det.
"Om jag blir chef över hela Sverige då ska jag bestämma att ingen ska behöva jobba mer än två timmar om dagen. Om de inte vill förstås." fortsatte han.
Vi andra runt bordet funderade lite på det där, men sen sa en pojke, som verkligen inte gillar skolan, men som står ut med nöd och näppe:
"Tror du verkligen vi skulle kunna lära oss nåt om vi bara gick i skolan två timmar om dagen?"
Han lät mer skeptisk än hoppfull faktiskt.
"Jajamen!" sa statsministeraspiranten. "Man kan lyssna på skivor när man sover, det har jag läst i Kalle Anka."
Så nu vet vi arbetsskygga vem vi ska rösta på om sisådär en trettio år.
Happy thursday!

Idag är sista dagen på jullovet, och idag gör jag faktiskt lite sånt där nyttigt som man alltid tror att man ska hinna med på loven. Maken och jag fixar köksfläkten. Alltså om era köksfläktar liknar min bara litegrann så är de inte snygga. Usch och fy vad mycket fett som samlas där i. Men nu är det i alla fall lite bättre, och förhoppningsvis har maken fixat det där problemet med att det rinner ner vatten i den som plötsligt dräller ner på spishällen när man minst anar. Jag har även börjat spana lite på bokhyllan i vardagsrummet, inte mycket feng shui i den, men jag tror inte att jag kommer orka med den, vi får se. som en liten hint för att ni ska förstå varför det känns så oöverstigligt så kan jag berätta sex av sakerna som ligger där:

1.  Ett svanben vi hittade på Gotland för länge sen.
2. En kopp att fylla på strykjärnet med.
3. En chokladask.
4. En bok. (?)
5. En inhalator för astmatiker.
6. bouleklot.

Ni inser problemet va?

Långfärdsskridskor fick jag tips om av Millie. Faktum är att våra grannar tjatar som bara den om hur underbart det är, och maken är också lite sugen. Han var och tittade på såna igår, men själv är jag lindrigt intresserad. Är mer inne på att göra piruetter och sånt, men eftersom jag har upptäckt år efter år på ett mycket smärtsamt vis att jag inte är bra på konståkning så har jag gett upp det. Vi köpte däremot långfärdsskidor för några år sedan, men jag har insett att jag nog bor i fel klimat för det. Så fort det snöar blir man sugen på att ge sig ut, men en kvart senare har allt bara blivit blask och så var det med det.
Tack Maria för "köp inte en zebra-tipset"! Jag köpte några små dockor, prins, kung, gudmor, fe och sånt. Det blev succé. Madicken försvann genast in i en egen prinsessvärld och när någon klantig vuxen, typ jag, lyfte på nån docka som hon hade arrangerat på något mystiskt sagovis, fick man en irriterad blick, samtidigt som hon vänligt men bestämt tog i från en dockan och noggrannt ställde tillbaka den på sin plats.
Skönt att det inte bara var jag som irriterade mig på Grys kläder. Alltså verkligen! Hoppas det blir bättre på lördag. Då ska jag lyssna lite bättre på Nannes kör, för alla tycker tydligen att de var bäst.
Imorgon börjar allvaret igen, och hur jag ska kunna sova inatt har jag ingen aning om.Två helger framöver blir det femtioårsfester, så det blir en hård början på det här året. Dessutom är fritidsfröken som jag jobbar med på Kanarieöarna (avundsjuk? kanske lite då...) Så det blir hårdkörning på jobbet också.
Ha det bra alla!!

Jag pratade med Snygg-Erik Segerstedt igår. Eller rättare sagt, han pratade med mig. Jag ringde och röstade på honom, och han blev jätteglad och tackade så mycket. Allt medan maken satt och muttrade:
"5 och 75 för att ringa ett fånigt samtal!"
Tyckte absolut att det var bästa inslaget, även om det är kul att se Nannes kör, eftersom jag har sjungit i Uppenbarelsekyrkan många gånger för länge sen när jag bodde i Hägersten. Men jag tyckte nog det var lite mystiskt att inte Magnus åkte ut. De sjöng inte alls bra. Robban Wells kör var ju helt perfekta som vanligt, men jag orkade inte rösta på dem. Antar att de vinner ändå, men så kom jag på att det kanske är fler som tänker så. Skulle vara trist om de åkte ut av misstag.
Men alltså, vad hade Gry Forsell på sig? Man bara väntade på att brösten skulle hoppa ut hela tiden. Nä, det var inte snyggt. Hon är verkligen rund, det märks att hon äter för två.
Det gjorde jag också när jag var gravid, eller rättare sagt, för en tre, fyra stycken. Gick upp 17 kilo båda gångerna. Första gången gick det hur bra som helst att gå ner, andra gången tog de sista 7 kilona rätt lång tid. Typ 16 år... Ok jag har några kilo kvar om man ska vara noggrann...De sitter runt magen och knycklar ihop sig.
Idag och i morgon blir det födelsedagskalas. En granne fyller år idag, och Madicken fyller fem år i morgon. Undrar vad jag ska köpa till henne. Kanske en docka, det fick nämligen hennes lillasyster på julafton, och Madicken såg väldigt avundsjuk ut. Å andra sidan så har hon ju tusen dockor redan. Jag ska nog ringa henne och fråga vad hon önskar sig.
Happy sunday!

Jag är supertrött på alla tanter och farbröder jag känner, alltså de i min ålder! De kan gnälla! Allt är elände, elände, elände. Det senaste man gnäller över är att man inte ser.
"Ja, jag kan inte läsa vad det står, ser du?"
JA DET GÖR JAG, JAG ANVÄNDER LINSER ELLER GLASÖGON!
"Men oj, är det svårt att se, men pallra dig iväg till optikern då, det har jag gjort sen jag var sjutton år!!"
"Ja, det borde man kanske, men det är ju jättedyrt, och så är det så jobbigt med glasögon."
"JASÅ ÄR DET, DET HAR JAG INTE HUNNIT MÄRKA PÅ 26 ÅR!!!"
Varenda jävla år har jag lagt tusentals kronor på att kunna se, medan de har kunnat slänga pengarna omkring sig i stället, är det rättvist? Och nu har de mage att gnälla?! För att de har ett synfel som de kan gå till COOP och spendera hundra spänn på ett par brillor. Medan jag sitter hos optikern, tittar på suddiga fläckar som optikern hävdar är bokstäver och måste berätta om det är bättre "så eller så?"
Nu har optikern börjat gnälla om att jag borde ha tantglasögon, alltså progressiva. Då pratar vi om stora pengar. Ett par såna glasögon kostar ju som en semesterresa. Nej, det vill jag inte ha, jag klarar mig nog ett par år till, tror jag. Det är ju inte så himla noga, det står ju mest strunt i tidningarna ändå.
En rolig sak med min syn är att när mina linser börjar bli gamla så kastar de ibland om siffror. Det blir ganska spännande ibland när jag tittar i barnens matteböcker och försöker övertala dem att de har räknat fel när de inte har det.
"Är det dina linser som är knasiga igen?" Frågar de luttrade små barnen. Jag får gnugga mig lite i ögonen och titta igen, och vips så är det rätt! Är inte sånt märkligt? Jag har frågat min optiker men jag fick inget svar. Nej nu ska jag ägna mig åt melodikrysset.
God fortsättning på året, kära läsare!

Ledig och ledig och ledig. Det är verkligen underbart skönt. Och nyårsaftonen var ju himla trevlig. Vi var bortbjudna till grannarna och de hade fixat allt. Så det var bara att sätta sig vid dukat bord, njuta av hummer och champagne och bara ha det bra. Det kändes verkligen lyxigt. Barnen var ute på äventyr, men det gick också bra. De ringde vid tolvslaget och lät hur glada som helst. Men inte för glada. Själv ringde jag min mamma och lyckades i år också med att verka nykter. Tänk att hon går på det varenda år!
Förra nyåret firade maken och jag på Fuerteventura. Suck. Hela min kropp tycker att det var en utmärkt tradition jag hade startat där, och den har bara gått runt och väntat på att jag ska sätta igång och packa. Men nej, vi sparar pengarna och köper en hund i stället. Suck, suck och åter suck. Det är mörkt och kallt ute. Det är det nog inte på Kanarieöarna...Men nu går det ju i alla fall mot ljusare tider.
Jag är lite sugen på att börja träna igen, jag hade ju kommit igång så bra, tom kände jag en liten, liten muskel under gäddhänget, sånt är ju alltid kul. Men jag vågar inte riktigt för hostan har fortfarande inte riktigt gett sig. Jag håller mig till promenader än så länge.
Var på rean och fyndade ordentligt. Jag skulle kolla efter en klänning som jag såg innan jul men jag tyckte den var lite för dyr. Den var fortfarande inte på rea, och nu tyckte jag inte den var lika snygg längre, men däremot hittade jag ett par jeans som var av lagom längd till mig, alltså var de sydda som ett par knickers till vanligt folk. Jag provade dem och de satt som om de var gjorda förl mig. Alltså bestämde jag mig för att köpa dem, även om de inte var på rea. Men när jag kom till kassan berättade expediten att det var halva priset på dem! Lycka!! Visserligen hade de någon plastbit insydd i fållen av någon helt outgrundlig anledning. Den var inte skön. Måste hitta på någon fiffig lösning på det, för det gick inte att pilla loss den utan att förstöra  byxorna. Tills vidare har jag satt på ett plåster. På byxorna alltså, det funkade som en provisorisk lösning.
Happy friday!