Jag hostar och nöffar...

Jaha, om inte jag har svininfluensa, då vet jag inte vad. För jag är riktigt risig och så himla hostig. Min fina, söta lilla vovve tycker hemskt synd om mig. Ligger vid mina fötter och tjatar inte på att leka eller gå ut eller någonting. När jag gick med honom till brevlådorna och tillbaka vankade han sakta, sakta, som en pensionärshund, och var så noga med att jag skulle orka följa med honom.
Grannen kom förbi och frågade om de fick låna honom på en skogspromenad. Det fick de så klart, och jag fick det här fina kortet på Hampus i den sällsynta novembersolen.


Jag hör röster och pratar med namnlösa skuggfigurer.

Det är november. Det är mörkt och kallt. Som hundägare hamnar man lätt på livets skuggsida så här års. Tappert snubblar man fram över stockar och stenar för att hunden ska få sin dagliga dos av motion och slippa knata runt på asfaltsvägar hela tiden. De enda man möter då är andra hundägare som plötsligt dyker upp som mörka skuggestalter i mörkret. Man småpratar en stund med någon man inte kan se och som man inte känner till namnet på. Det är bara Dogges husse och dalmatinerns matte. Om man mötte dem på ICA utan hund skulle man antagligen inte känna igen dem. Man har ju knappt sett dem i dagsljus. Ändå är min största skräck att jag ska krocka med en älg. Jag vet ju att de finns där och jag vet också att de knappast skulle kliva åt sidan för mig och min lilla hund. Det är nog inte så kul att stöta in i dem. Jag undrar vad de gör om det blir en närkontakt av tredje graden. Stångas formodligen, usch ja!

För övrigt kan jag bara rekommendera att köpa regnoverall till sin hund om man gillar hundar som står blickstilla och vägrar röra sig om de hör minsta lilla prassel, och som stirrar på en med hatisk blick. Jag gillar det inte och har därför hängt (den svindyra) overallen längst bak i garderoben.

Happy Tuesday!


Vad är det med hundar och dammsugare?

Hundar blir verkligen galna av dammsugare, jag undrar varför. Hampus har lagt märke till att dammsugaren liksom gnisslar till ibland, och på något vis lyckas han åstadkomma exakt samma ljud när han vilt skällande jagar dammsugarmunstycket. Om jag stänger in honom nånstans står han och skäller som en galning. Han blir helt överlycklig när jag ska dammsuga. Äntligen händer det något riktigt kul!

Klart att jag kan säga åt honom. Då sätter han sig i ett hörn och tjurar en stund, innan jaktinstinkten tar över och han kastar sig över dammsugaren igen.

Idag ösregnar det och jag kanske får användning för regnoverallen jag köpte till honom. Den är inte hans favorit, så jag använder den rättså sparsamt faktiskt. Men idag är en typisk sån dag när det passar strålande att få hem en hyfsat torr hund i stället för en genomblöt efter promenaden.

Happy saturday!

RSS 2.0