malinrosa

Vaknade med ludd i huvudet, ont i halsen och ett allmänt dåligt humör. Jag hade drömt något konstigt och eftersom jag precis håller på att läsa en drömbok låg jag en stund och försökte förstå vad drömmen betydde. Det gick inget vidare. Jag minns att jag och min kompis specialläraren var på vandring genom i Europa. Vi hade nyss kommit till Österrike och försökte hitta någonstans att bo. Jag hade glömt alla mina kunskaper i tyska, men min kompis pratade flytande. Själv svamlade jag bara, mest en blandning av franska och engelska som ingen begrepp. Det visade sig vara en sanndröm, för mina elever förstod ingenting av vad jag pratade om idag. I alla fall gick jag upp och fixade frukost på sängen till maken som fyller år. Han blev glad. Bilen är trasig, så det blev till att cykla till jobbet. Jag har nyss varit på en föreläsning om Tourettes syndrom. Mycket intressant. Efter en timme på jobbet insåg jag att alla mina elever antagligen har det. Jag också...Vi hade No och utforskade stenar med liv och lust. En pojke hade hittat en millimeterstor bit skiffer som han studerade i lupp med hjälp av en pincett som jag hämtade åt honom. Den pincetten lyckades han peta in i ögat på bänkkompisen, trots att jag har predikat för klassen att när vi använder vetenskapliga instrument ska man vara mycket försiktig. Nåja, han missade själva ögat med nån mm och allt var frid och fröjd. Att undersöka stenar är verkligen spännande. Det som ser ut som helt vanlig granit för mig visade vara en mycket sällsynt turmalin från Island. Jag frågade eleverna om hur en sten från Island kunde ha hamnat på vår skolgård och fick en hel rad intressanta förklaringar. Efter lektionerna skulle vi egentligen ha konferens, men jag stack in näsan till min kollega och hävde ur mig en ursäkt om att jag inte mådde bra. Sen försvann jag på min cykel snabbare än någon hann säga: Borde du inte ha varit på konferens? Plumsade ner i badet och låg där och fortsatte läsa min drömbok utan att bli särskilt mycket klokare. Efter en stund fick jag sällskap av maken. Nu ska vi äta lite god mat och jag tänker dricka ett glas vin. Dottern har bakat en sanslöst god kaka med vit choklad i. Om inte livet blir bättre av det så vet inte jag. Kul att mina måbrakompisar har hittat hit! Hoppas jag inte har skrämt bort er med min deppiga blogg idag. Happy Tuesday på er allihop!

Allt började med ett impulsköp på Willys. Man ska aldrig handla på impuls. Man har ju en lista med sig och så följer man den, så sa alltid våra mammor, eller hur? Och så står man där och upptäcker att de har filodeg. Färdig, bara att rulla ut, fylla med något gott, och vips har man fina hemmagjorda vårrullar! HA! De där förbaskade pappersarken gick ju i småbitar bara man tittade på dem, även fast jag lindade in dem i våta handdukar och behandlade dem som bäbisar! Så nä, vårrullar blev det inte, snarare vår-konstiga trasiga paket-saker...Nästa gång köper jag färdiga. Undrar om de känner på sig att man inte är från Asien och det är därför de jävlas? Materien är emot mig klädmässigt också. Dottern slängde över ett linne till mig som hon inte gillade. Linnen är ju alltid bra att ha, och så svåra att hitta i garderoben. Men det här linnet hittar jag alltid. Det ligger där så tillgängligt och vill att jag ska sätta på mig det. Ser ut som ett alldeles vanligt linne gör det också, men så fort man har satt på det så kryper det upp och lämnar hela magen bar. Mycket sexigt på typ Paris Hilton. Inte på mig! Jag ser ut som nån sorts grotesk parodi på en medelålders Tjorven. Innan jag sticker till jobbet ska jag slita av det här linnet och kasta det i soporna Det har plågat mig för sista gången! Happy Monday på er!

Mina promenader med kollegan med det höga blodtrycket har nu blivit en god vana och nästan ett måste.De dagar vi av någon anledning inte hinner känns det som om något kul saknas i mitt liv. Det viktigaste är nog inte själva gåendet för min del, utan att få ventilera allt som händer i livet. Vi pratar om allt från rent och skärt skvaller till livets uppenbara väsentligheter. Hoppas ingen hör oss när vi kommer kacklande! Kollegan fick dock av sin läkare order att även börja träna, och det har hon gjort med liv och lust! Hon köpte ett gymkort som hon fick rabatt på tack vare läkaren, och så bokade hon tid med en personlig tränare, en mycket ung, mycket stilig man. De hade tydligen jättetrevligt, och hon hade tagit i som sjutton vid första passet. En hel vecka gick hon och klagade över all träningsvärk hon fick. Sedan lyckades han övertala henne att anmäla sig på ett pass i boxercise. Det var tydligen jätteroligt. För nästa dag när jag kom till rasten så bara sög hon tag i mig och skulle visa alla coola jabbar hon hade lärt sig. Jag hade varit ute och rastvaktat och försökte tränga mig förbi henne, så jag kunde få slänga i mig en kopp te innan lektionen skulle börja, men det gick inte.Hon var eld och lågor och skulle absolut visa hur hon hade hoppat och skuttat och parerat den andra tjejens boxningsslag. Bakom henne kom en annan kollega med en tallrik full med mat. Jag försökte varna dem bägge två, men det var omöjligt att nå fram till min boxande kollega, så hon dansade rätt in i tallriken. I sista sekunden lyckades hon med tallriken hålla undan den, så vi undvek att få hela personalrummet tapetserat med korv och potatismos. Själv låg jag vid det här laget dubbelvikt av skratt. Min kollega förstod ingenting, allt det roliga hade ju hänt bakom hennes rygg, och jag kunde inte förklara, jag bara pekade. Då vänder sig min kollega om, får syn på kvinnan som står bakom henne och blir lite blek. -Oj då, förlåt, stammar hon. Kvinnan med tallriken bara skrattar och säger att det gick bra. Den boxande kollegan är dock inte färdig med sin historia, men nu släpar jag ut henne i korridoren så hon kan berätta färdigt. Senare den dagen när jag går förbi hennes klassrum hör jag hur hon stönar: -Ni får vara snälla mot fröken idag barn, hon har sån träningsvärk... Vad barnen svarar vet jag inte, men jag inser att jag nog måste prova boxningsträning nån gång. Det verkar väldigt kul!

Här kommer jag skriva om de tokiga sakerna som händer i mitt alldeles vanliga liv. Jag är lärare på en liten skola där det alltid verkar hända små och stora dramer. Dessutom försöker jag sluta stressa och leva ett liv mer i harmoni med mig själv. Det går sådär faktiskt!