malinrosa

Ok! Här kommer en blogg som ni inte kommer tro på, men det är faktiskt jättesant! Jodå!

Två kollegor kommer fram till mig och presenterar en nyanställd. Vi hälsar och pratar, och jag tänker inte mer på det. Förrän jag står och pysslar i mitt klassrum med dörren öppen ut i fritidshallen. Och så hör jag hur en fritidsfröken pratar med några av barnen. Hon säger så här, ordagrant:
"Vet ni vad nya fritidsfröken har? Hon har en kennel, och där har hon 14 sheltisar!"
Barnen är lindrigt intresserade, men jag kastar mig med ett vigt skutt över katedern, välter läroplanen, tappar pekpinnen och krasar sönder en hel skål med kritor med ena knäet, ut i hallen där jag hoppar på fritidsfröken och frågar om jag hörde rätt. Det gjorde jag.
Så jag hoppar raskt på nya fritidsfröken och säger, ordagrant:
"Hejtrivsdubrahär?Harduenkennel?Medsheltisar?Jagvillhaen!"
Hon stirrar på mej och säger:
"Va?"
Så jag upprepar det jag nyss sa fast lite långsammare. Och med pauser så hon kan svara. Korta pauser.
Och jo, det har hon, och om jag vill kan jag få en sheltie. Typ gratis. En sobelhanne som är sex månader. Nä, men fodervärd. Han var jättefin men hade inte fått alla tänder än.  I morgon. Rumsren.
Som den sansade person jag är (hm) så behärskade jag mig (med all min själsstyrka, och då menar jag all) och sa:
"Intressant, vi kan väl komma och titta på hundarna nån gång."
Hon sa att hon skulle ta med sig foton. Nu har jag ju avgett ett heligt löfte att inte knarka hundvalpar, men det löftet har jag redan brutit ett hundratal gånger.
Dottern protesterade:
"Vi skulle ju inte ha hanhundar!"
Hon är så tråkig! Nu har jag bara typ tusen frågor, tankar och funderingar i huvudet som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med. Jag återkommer. Kanske är sheltiehannen förfärligt ful och hemsk och elak!
Happy wednesday!