Förlåt! Vi ska aldrig göra så mer! Om hur mina hundar började testa droger...

En lugn och stillsam kväll slutade i veterinärbesök i ilfart, när jag upptäckte en burk med värktabletter liggande på golvet. Det undslapp mig en hel rad med otäcka svordomar. Sen satte hela familjen igång med matematik på hög nivå.

Hur många piller var det i burken från början? Hur Många ligger på golvet? Vad väger Sessi? Hampus?

Jag är visserligen mattelärare, men såna här saker klarar jag inte att räkna ut under press. Vi ringde veterinären, gav totalt felaktig, fullständigt förvirrad information, och fick order om att komma dit med bägge djuren så fort som möjligt.

Dottern och jag in i bilen och körde iväg. På motorvägen började saker sakta falla på plats, och jag insåg att mer än en halv tablett kunde de inte ha ätit.  Sen började jag fundera på var djursjukhuset låg. Jag har ju inte varit där på de senaste 15 åren, och det visade sig att det inte låg kvar på samma ställe. Vi fick ringa hem till maken som via internet fick guida oss rätt.

Så kom vi till slut fram till inskrivningsdisken och började ge mer korrekt information, fast fortfarande lika förvirrad. Av någon anledning kände jag att jag inte riktigt gjorde mig förstådd. Vi fick i alla fall träffa en jättegullig, ung veterinärtjej, som lyssnade på oss, men som tyckte det var bäst att båda vovvarna fick kräkas lite.

Så de fick lite smaskig mat först, som de båda slukade, och sen fick de varsin spruta.

Det tog inte många minuter innan kräkandet satte fart. Fascinerande att se hur mycket som faktiskt ryms inne i en relativt liten hund. Efter en stund stod de där på darrande ben. Hade de kunnat prata är jag säker på att de hade sagt: "Vi ångrar oss jättemycket! Vi ska aldrig göra så mer!"

Så fick vi betala en förmögenhet, fick med oss 24 koltabletter som vi skulle tvinga i dem, och så fick vi åka hem. Ingen av dem kräktes i bilen, men när vi kom hem fick Hampus ur sig det sista, men efter det har de mått bra.

Happy wednesday!

Kommentarer
Postat av: Millie

Stackars småttingar. Och otäckt för er andra också.

Vår lilla voffa har också gått igenom det där en gång. Det var yngsta dottern som lämnat en chokladkartong i hundhöjd och det tyckte ju voffan var himla snällt och supersmaskigt. Det är ju så himla dumt att de inte kan hålla sig ifrån sådant som är giftigt för dem. Jag var nog minst lika förvirrad som du när det hände vad gäller hur mycket och när, men hon fick tvångskräkas som straff för sitt svullande. Det hände sig dessutom på maken och min bröllopsdag, så den firade vi alltså hos veterinären med en spyende hund. Så romantiskt sååå. Not.



Ha det gott och klappa de små från mig.

Kram

Millie

2009-09-23 @ 12:46:58
Postat av: Marketta

Oj, vilken pärs. Våra bekanta hade en irländs setter som proppade i sig en hel ask med Hermesetas. Det är nog inte heller så nyttigt att få i sig ;-).



En sak är säker, här bör man inte tappa nåt som inte är ätbart på golvet för våra tror att allt som ramlar på golvet är ätbart, vet inte varför ;-).



2009-09-24 @ 00:11:06
URL: http://colliekompisarna.bloggplatsen.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0