Boxningsdrama vid kaffeautomaten

Mina promenader med kollegan med det höga blodtrycket har nu blivit en god vana och nästan ett måste.De dagar vi av någon anledning inte hinner känns det som om något kul saknas i mitt liv. Det viktigaste är nog inte själva gåendet för min del, utan att få ventilera allt som händer i livet. Vi pratar om allt från rent och skärt skvaller till livets uppenbara väsentligheter. Hoppas ingen hör oss när vi kommer kacklande! Kollegan fick dock av sin läkare order att även börja träna, och det har hon gjort med liv och lust! Hon köpte ett gymkort som hon fick rabatt på tack vare läkaren, och så bokade hon tid med en personlig tränare, en mycket ung, mycket stilig man. De hade tydligen jättetrevligt, och hon hade tagit i som sjutton vid första passet. En hel vecka gick hon och klagade över all träningsvärk hon fick. Sedan lyckades han övertala henne att anmäla sig på ett pass i boxercise. Det var tydligen jätteroligt. För nästa dag när jag kom till rasten så bara sög hon tag i mig och skulle visa alla coola jabbar hon hade lärt sig. Jag hade varit ute och rastvaktat och försökte tränga mig förbi henne, så jag kunde få slänga i mig en kopp te innan lektionen skulle börja, men det gick inte.Hon var eld och lågor och skulle absolut visa hur hon hade hoppat och skuttat och parerat den andra tjejens boxningsslag. Bakom henne kom en annan kollega med en tallrik full med mat. Jag försökte varna dem bägge två, men det var omöjligt att nå fram till min boxande kollega, så hon dansade rätt in i tallriken. I sista sekunden lyckades hon med tallriken hålla undan den, så vi undvek att få hela personalrummet tapetserat med korv och potatismos. Själv låg jag vid det här laget dubbelvikt av skratt. Min kollega förstod ingenting, allt det roliga hade ju hänt bakom hennes rygg, och jag kunde inte förklara, jag bara pekade. Då vänder sig min kollega om, får syn på kvinnan som står bakom henne och blir lite blek. -Oj då, förlåt, stammar hon. Kvinnan med tallriken bara skrattar och säger att det gick bra. Den boxande kollegan är dock inte färdig med sin historia, men nu släpar jag ut henne i korridoren så hon kan berätta färdigt. Senare den dagen när jag går förbi hennes klassrum hör jag hur hon stönar: -Ni får vara snälla mot fröken idag barn, hon har sån träningsvärk... Vad barnen svarar vet jag inte, men jag inser att jag nog måste prova boxningsträning nån gång. Det verkar väldigt kul!

Kommentarer
Postat av: Hatten

Haha hjälp!

Det är ju sånt som nästan bara händer i filmer. Du har inte funderat på att skriva något manus eller så?

Tur är det att du iallafall kan underhålla dig på ditt jobb.

Lycka till med Actiondramat!

2008-09-28 @ 11:36:53
Postat av: Bliip

Skulle ha varit kul att vara där och se spektaklet! :-)

2008-09-28 @ 16:45:39
URL: http://www.nogg.se/bliip
Postat av: Bästa dottern i världen!!

ehh.. kommentar? kommentar.. HEJ!!!!!

2008-09-28 @ 18:08:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0