Finns det ett liv efter november?

Så här års är det inte lätt att vara lärare. Vi har alla något vilt i blicken och går runt med krampaktiga leenden. Går man förbi våra sovrum på nätterna kan man höra ett ångestfyllt mumlande om bedömningar, diagnoser, klassmedianer, skriftlig information, individuella utvecklingsplaner och individuella mål.
Det är utvecklingssamtalstider.
Att ha utvecklingssamtal när man är elev är en ren skräck, som förälder oftast plågsamt, i bästa fall långtråkigt men som lärare, oj, oj, oj...
De frågor som föräldrarna ställer är häpnadsväckande! Hur kommer de på frågorna? Sitter de hemma hela året och grubblar? Finns det internetsidor som jag inte har upptäckt? Står det nåt dumt i Vi föräldrar? Har de någon hemlig förening där de träffas, drar på sig vita huvor, tänder facklor och sätter igång att med hjälp av framkallade demoner komma på olika sätt att plåga lärare?
Många av de frågor jag får skulle en professor i pedagogik kunna skriva en hel avhandling om. Man skulle behöva göra kvalificerade studier under ett par års tid och ändå ha svårt att få ett entydigt svar. Men det är ju roligt att de har så höga tankar om mig att de faktiskt tror att jag vet så himla mycket.
Vilket är det bästa sättet att lära sig multiplikationstabellen? Tja.. eh....klistra upp tabellerna vid toaletten? Rabbla den jättemånga gånger?
Varför använder man inte de inlärningsmetoderna som jag fick lära mig när jag gick i skolan? Jo...tiderna förändras...
Varför har de kommit längre i min kompis dotters klass? Tja...
Jag har lust att svara som en av mina elever sa när jag frågade hur lång tid det tog att åka till hans lantställe: "En kvart, fjorton dar, vad vet jag?"
Om det finns några enkla sätt att vara lärare på så skulle jag gärna vilja veta dom. Men just som man har kommit på något som fungerar, så kommer nya elever, och plötsligt fungerar ingenting och man är tvungen att komma på nya saker. Sen fungerar de ett tag, innan det är dags igen.
Men sen, när jag kommer hem, då kommer jag på alla smarta svaren! Då vet jag plötsligt precis vad jag skulle ha svarat, och så tänker jag ut vad jag ska säga nästa gång någon ställer samma fråga! Men det händer aldrig. Det är nya frågor varenda år. Men snart är november slut, och det är ett halvt år till nästa gång. Ett halvt år som dom kan fundera ut nya svåra frågor på...
Happy friday!

Kommentarer
Postat av: Annica

och dom böjar sin bana redan i förskolan......

2008-11-21 @ 23:43:29
URL: http://www.nogg.se/bliip

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0