malinrosa

Över ett glas vin till maten igår så resonerade maken och jag om livet. Han hade läst sin julklappsbok, barnen hade köpt honom en kokbok om kött, han gillar kött. Jag hade sett på tv om en grisfarm. Vi var rätt överens om att djur behandlas riktigt illa i vårt samhälle. Bara en sån sak att man envisas med att inseminera alla djur. Känns lite fånigt kanske när världen ser ut som den gör att bekymra sig över grisars sexliv. Men ändå. Deras liv känns ju rätt trista och meningslösa, vore det inte sjysst mot dem att de åtminstone skulle kunna få lite kul innan de dödas och blir korv och köttbullar.
För att göra en lång historia kort, så bestämde vi oss för att sälja huset, flytta till landet, föda upp ekologiska kor och får, inte grisar, de luktar så mycket, slakta dem på ett snällt sätt, (Tja, vi är inte klara med detaljerna där, det kan hända att djuren inte tycker det är snällt att vi slaktar dem över huvudtaget) och leva i harmoni med naturen. En annan bra sak med det är att jag äntligen kan lära mig tova! Det ser så himla kul ut, och så kan jag sticka stora härliga tröjor.
I övrigt är mitt största problem just nu att jag inte kan sluta äta. Hela kylskåpet är fullt med julsnask, och jag hittar mig själv där hela tiden med handen nere i Rocky roaden eller ibland marsipankulorna. Jag har ju inte kommit igång med träningen efter sjukdomen. Igår var jag ute och gick en kilometer, sen var jag tvungen att sova en timme, efter att ha hostat oavbrutet i 45 minuter. Det var jobbigt, men jag ska försöka komma ut och ta en sväng idag också. Promenaderna till kylskåpet ger ju tyvärr inte särskilt mycket motion.