Liten hund får hjärnsläpp.

Det går sådär med hunduppfostran just nu. Det är mycket Brutus och lite Hampus. Häromdagen stod maken och jag själva i skogen och stirrade på en glad, hårig hundrumpa som försvann i fjärran. Maken konstaterade lakoniskt:
"För att vara en vallhund som vill hålla ihop flocken gör han ett förbannat dåligt jobb!"
På eftermiddagen gick vi till skogen för att träna på inkallning. Det gick inget vidare. Så länge jag hade godis och vi var själva gick det bra, men när det kom en annan hund gick det lite sämre. Den andra hundens husse tittade intresserat på mina försök att locka på min hund, och berättade att hans hund alltid gick lös och det var inga problem.
"Så trevligt!" väste jag och tänkte: "Dra åt fanders, och ta din usla hund med dig."
Idag rymde Hampus när jag var ute på altanen och vårfixade lite. Först invaggade han mig i säkerhet genom att hålla sig två meter ifrån mig, men sen kom sonen ut och skulle gå till bussen. Hampus bestämde sig för att följa med. Jag gormade. Fast jag försökte låta glad och trevlig, det gjorde jag verkligen. Hampus stannade och tittade på mig innan han kom fram till att jag nog inte var riktigt ärlig och rusade iväg efter sonen. Jag efter. Sonen hörde att Hampus inte hade tillåtelse att komma så han schasade iväg jycken. Hampus hade inga planer på att komma till mig. Han fattade ju att jag av någon mysko anledning var sur för något. Då kom en bil. Som tur var hände allt det här på vår lilla väg, där folk oftast kör sakta, så bilföraren stannade och väntade på att vi skulle lösa situationen. Det är då det brister för Hampus. Han får inte gå till husse, matte är grinig och läskig, och bilen känns inte helt ok. Han sätter sig mitt i vägen och tänker över sin situation.
Jag lockar och lockar. Hampus sitter där han sitter. Till sist går jag fram och lyfter upp honom och bär honom hem. Jag berättar för honom om vad jag tycker om hans beteende. Han är lindrigt imponerad. Han ville ju bara hälsa på sin husse. Nu får han gå kopplad ett tag tills vi har hunnit få förtroende för varandra igen. inte så kul, men så funkar det.
Happy sunday!

Kommentarer
Postat av: Bliip

ibland undrar man vad som rör sig därinne mellan öronen....

2009-03-23 @ 15:25:00
URL: http://www.nogg.se/bliip
Postat av: Marketta

Hahaha, våra vallhundar tycks också ibland tro att de är jakthundar.

2009-03-30 @ 18:19:10
URL: http://colliekompisarna.bloggagratis.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0