malinrosa

Hampus känner sig lite ensam. För första gången sen han kom till sin nya familj saknar han sina hundkompisar. Människor är kul och man får en massa mat och gos och kramar, men en riktig hundkompis är något annat. På promenaderna låter hussarna och mattarna honom inte hälsa på andra hundar som de inte känner, utan bara går förbi. Det är inte så kul.
Men så plötsligt får matte en snilleblixt och åker och hämtar mormors galna labrador. Släpper ut honom i trädgården där han lägger sig med magen i snöblasket och gnager på ett ben. Ut kommer Hampus och får syn på en hundkompis. I ren och skär lycka springer han fram till kompisen, som plötsligt reser sig och blir jättestor! Hampus drabbas av dödsångest. Hans korta liv passerar revy och han vänder och springer så fort han kan och gömmer sig bakom matte. Vilt skrikande!
"Hjilp, hjalp hjolp! Ett jättestort svart monster försöker döda mig!"
Labradoren tycker det är jättekul med en liten hund som springer för fullt och lufsar glatt efter. Hampus samlar allt sitt mod och skäller ut monstret.
Nåja, för att göra en lång historia kort. Dagen slutar med att de två vovvarna är bästisar och ligger och sover i varandras armar fram mot eftermiddagen. När de inte odlar sitt gemensamma intresse: att se riktigt söta och rara ut när de tigger godis.
Happy monday!