En misslyckad dag...
Vi funderar allvarligt på att ringa uppfödaren och fråga om hon kan ta tillbaka Hampus. Vi är så dåliga på att vara mattar, han förtjänar verkligen inte oss.
Men vi ska ta oss i kragen och använda påsklovet till att träna.
Det där med att veta vad man gör är ju något som varierar efter dagsformen. Men jag tror nog att man inte heller får ha för höga förväntningar. Om jag tror att jag ska vara glad och pedagogisk varje dag, och säga de rätta sakerna jämt och inte ha några arga mammor som ringer till rektorn och säger att jag är dum så har jag nog för höga krav på mig själv. Men om jag tänker mig att jag ska tråckla mig igenom tre år på något vis och komma ut på andra sidan med barn som kan läsa, skriva och räkna, då vet jag att det är något jag kommer fixa. Men det kanske är som Millie säger att jag har för liten intressesfär. Skrattade gott åt den kommentaren. Och Annica, jag tycker inte att du ska vara lika nojig som jag och vänta tills du blir medelålders med att bli nöjd med dig själv. Kul att höra från Sofia, det var länge sen! Och Bella, hur går går det med din blogg?
Happy tuesday!
hahhaa....jag är inte oförutsägbar i a f...jag gör som alltid...börjar med ngt,,,o slutför det inte...ett återkommande dilemma i mitt liv...vet inte hur många gånger jag börjat träna.....börjat banta....börjat läsa nobelpristagare i litteratur....men inte kommit till avslut....hur gör man???
vårkram
bella
tja....story of my life....börjar med saker, men dålig på att slutföra...börjar träna....börjar banta....börjar läsa nobelpristagare i litteratur...hur gör man för att bibehålla intresset..S
påskkram
bella
Ja, de små liven gör ju inte alltid som man vill. Min voffa anser att det är hennes livsuppgift att skälla till lite på alla som har fräckheten att befinna sig inom synhåll från vår tomt. Hon lyssnar inte alls på mina synpunkter om att grannarna faktiskt FÅR vara ute på sin tomt, att det är ok. Och att promenadvägen som skymtar i fjärran är allmän och fritt fram för vem som helst att befinna sig på.
Men hon nöjer sig med några voff och sedan springer hon glatt in, för det har hon lärt sig att man gör när man varit duktig och varnat matte...
Själv jobbade jag rätt hårt med inkallningen och med att leka kurragömma i skogen så hon håller lite bättre koll på vart jag tar vägen. Har en särskild inkallning för tillfällen då jag vill att hon ska komma fort och då det alltid (inom möjlighetens ram) vankas godis. Sedan har jag en annan som mer är att jag vill att hon ska komma och visa upp att hon inte försvunnit.
Men det är ju klart att andra hundar är oftast mycket mer intressanta än både matte och godis. Till och med i kombination. Så man får väl försöka nöta in inkallningen så gott det går när störningarna är lite färre. Och när voffan är lös måste hon alltid hålla sig bakom mig så att jag hinner upptäcka eventuella möten innan hon tagit beslut om att det ska fram och hälsas. Och det har hon faktiskt lärt sig nu, även om hon kan få för sig att testa om det fortfarande gäller någon gång.
Ha det gott och Glad Påsk är det väl dags att säga.
Kram
Millie
hur gör man då????
Ja, här hos oss så leder köttbullarna för tillfället med 2-0.
