Enköping och Eskilstuna är inte samma sak.

Det höll på att gå riktigt illa. Dottern hade nog frågat mig tjugo gånger om jag hade vägbeskrivningen klar för mig, alltså hur vi skulle hitta till sssk:s utställning i Eskilstuna igår.
"Jadå!" försäkrade jag. "Inga problem!"

Men när jag hoppade in i bilen och skulle börja beskriva vägen för chauffören, dotterns pojkvän, så insåg jag att någonting var fel. Fruktansvärt fel! Jag hade tänkt på Enköping hela tiden, inte Eskilstuna, och plötsligt hade vi inte alls gott om tid, som jag trodde, utan vansinnigt bråttom om vi inte skulle missa Sessis debut i en riktig utställning. Väglaget var inte det bästa, och utanför Södertälje hade det hänt en olycka, så där fick vi lugnt stå och vänta. Fast lugn var det sista jag var! Jag kunde inte ens koncentrera mig på melodikrysset! Vi fick sms från Anne som redan var på plats och som undrade var vi var. Hon skulle hjälpa oss med att få Sessi utställningsklar, vi hade ju fuskat lite litegrann med hennes öron eftersom de inte vill resa på sig.

I samma ögonblick som bedömningen av juniortikarna började kastade vi oss in genom dörren.
"Var är nummer 119?" undrade tävlingssekretaren.
"Här!" skrek vi.
Sessi och Frida kastade sig in i ringen. Jag hämtade nummerlappen, sprang in med den till dottern.
"Godis!" väste hon till mig. Jag sprang och hämtade godis och utställningskopplet och kutade in med det i ringen. Då kom Anne farande.

"Så där kan hon inte se ut!" sa hon, tog hunden under armen och kutade till sitt hörn och gjorde Sessi fin. Under tiden bytte dottern ut sina vinterkängor mot ballerinaskor. Lagom tills domaren skulle titta på henne var hon klar. Dottern visade upp sin hund, men domaren hade tydligen en dålig dag, för hon fick ett blått band. Nåja, det går säkert bättre nästa gång.

Fast öronen vill verkligen, verkligen inte stå upp. Anne tittade bekymrat på dem och sa:
"Ni kanske ska satsa på lydnaden?"
Vi får se hur vi gör....

För Hampus gick det desto bättre. Domaren älskade honom och han vann unghundsklassen och kom fyra i bästa hanhund. På slutet fick han också vara med i uppfödargruppen och då vann hans grupp. Det allra roligaste var den fina kritiken han fick: Should have a very bright future! Kul, kul, kul! Så just nu tror jag faktiskt att Hampus leder tävlingen.


Idag är min vovve riktigt trött efter den långa dagen på utställningen. Men tänk, han är inte mallig alls, det är bara jag som är!
Happy sunday!

Kommentarer
Postat av: Annica

grattis grattis grattis!!!!!!!

2010-02-28 @ 16:51:16
URL: http://bliip.bloggplatsen.se
Postat av: Marketta

Ja, dessa domare, de lever nog i en helt egen värld. Som i somras när en domare berömde Clara för hennes fina vinklar och rörelser för att fyra dagar senare på en annan utställning så kunde hon inte röra sig alls, och vinklarna dom hade försvunnit helt :-o.

2010-03-01 @ 00:19:32
URL: http://colliekompisarna.bloggplatsen.se
Postat av: Ewa

Grattis.

Alla färger räknas!

Ewa

2010-03-06 @ 10:02:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0