malinrosa

Ibland undrar jag varför februari finns. Jag är verkligen trött på vintern nu. Det är bara kallt och mörkt och trist. Håret är elektriskt och huden är så torr att man får eksem om man inte smörjer in sig hela tiden. Jodå fåglarna har börjat sjunga lite smått, det blir ljusare, och jag vet att det finns folk som fyller år i februari (inte för att vara skadeglad, men det är mycket roligare att fylla år i juli. Varför? Tja, jag säger bara: grillfest och jordgubbstårta, resten får ni lista ut själva!)
Igår fick jag sms från dottern som handlade om Friskis och svettis och Box-passet. Min första reaktion var att må fysiskt illa vid blotta tanken. Men efter lite tjat anmälde jag mig faktiskt. Och som ett mirakel, jag gick faktiskt också dit. Och det var tom kul. Gjorde mig lite piggare. Har jag lärt mig nåt av det så att det går lättare nästa gång? HA HA HA! Knappast! Sånt håller inte jag på med! Att lära mig, det är bara för mesar. Nej, varje gång jag går på ett gympapass ska det vara som att leda en gris till slakt.  Protester, motstånd och vilda tjut. Nu har dessutom mitt kort gått ut. Och jag är rättså pank efter hundköpet.  Dessutom har min tandläkare kommit på saker han vill göra med mina tänder. Huvaligen, inte nog med att det är hemskt medan han gör det, det är hemskt efteråt också när han vill ha betalt. som om inte det vore nog har just Hampus onde tvillingbror, Brutus, varit i farten igen. När maken skulle passa honom medan jag var på gympa, lyckades hundskrället få tag på mina glasögon och knapra i sig dem. Jag vill ju helst inte visa mig hos optikern, eftersom jag vet att han vill tvinga på mig tantglasögon nästa gång!
Så med de här tankarna i huvudet ska jag alltså gå till jobbet och inspirera mina elever till nya stordåd på kunskapens domäner. Stackars små barn det säger jag bara. om föräldrarna visste vad de utsätter dem för. En förtidsdeprimerad fröken med elektriskt hår!
Happy monday!