Make over i villaförorten.
Helena! Jag orkar inte ens gå in på föräldrakontakterna! Tror man skulle behöva bo i ett buddisttempel i några år för att klara av dem! Men du har helt rätt.
Igår slappade jag hela dagen. Det var skönt. Först var jag klädd i raggsockor och morgonrock till långt in på dagen. Bytte sedan till mjukisbrallor och tröja. Sen fick jag för mig att jag skulle prova en ny sminkning. Jag såg ju på stjärnor på is på lördagkvällen, och Gynning och Carina Berg hade såna där sotiga snygga ögon som jag alltid velat ha. Eftersom jag var ensam hemma dundrade jag in i dotterns rum. Där står nämligen allt mitt smink av någon konstig anledning. Utom jättegammalt kletigt rosa läppglans som hon har fått genom nån poppig ungdomstidning. Det hamnar alltid i min sminkväska. Dottern hade dessutom en obevakad godispåse i sitt rum, men säg inte att det var jag... Jag hittade också mina örhängen som jag hade letat efter, och en fyrdelad ögonskugga som jag har bönfallit henne om att inte ta. Hon släpar runt på sina ögonskuggor så de slutar vara hoppressade och blir till pulver, och då är de så svåra att använda.
I dotterns rum fanns det hur som helst en hel arsenal av allt man kunde behöva och lite till. Jag skred till verket.
Efter första försöket såg jag ut som om jag hade drabbats av en mycket allvarlig sjukdom. Andra försöket fick jag till det lite bättre, då såg jag ut som om jag var på bättringsvägen. Jag kom på att jag hade glömt att ha på mig foundation, det gör jag alltid, så jag tog bort alltihop och började om från början. Nu såg jag mer ut som Frankensteins brud...
Jag tänkte att det nog berodde på mjukisbrallorna och frisyren, men mjukisbrallorna orkade jag inte göra något åt, så jag letade noga igenom dotterns rum tills jag hittade några hårspännen och lite hårspray. Och så satte jag på mig de försvunna örhängena. Antagligen hade jag börjat vänja mig, för nu såg det faktiskt lite, lite bättre ut. Jag testade på familjen när de kom hem. Maken studsade till och sa: "Oj, har du sminkat dig!" Sonen märkte ingenting, men han hade haft en hård helg och damp bara ner i soffan utan att prata alls. Dottern sa ingenting (inte ens om godispåsen), hon hade massa andra saker att prata om, hon hade bestämt sig för att flytta till London och lära sig prata "posh English". Ska nog öva mig lite till, men det borde ju kunna gå att få till det tycker jag.
Happy monday!
Låter tjusigt. Och maken din såg det ju i alla fall, det är väl ändå ett plusspoäng. Själv finge jag väl raka huvudet eller något annat drastiskt för att få en reaktion. Men jag tror jag skippar det. Blir så kallt så här till vintern.
Men han har aldrig varit så mycket för komplimanger maken min, ett avmätt 'så fin så' och en liten klapp på huvudet är väl ungefär vad han kan prestera i den vägen. Som tur är har han många andra fördelar. Och jag tror att han kommer att fortsätta att tycka att jag är 'så fin så' även som gammal och rynkig.
Vad sägs om en liten promis i morgon, tisdag? Jag jobbar hemifrån så jag kan skämma bort ena dottern som fyller år lite med frukostuppvaktning i tonårstid (typ 11-12), men någongång under eftermiddagen borde jag kunna smita ifrån tycker jag. Jag hör av mig på mobilen.
Kram
Millie
MITT GODIS!!!!!!!!!!!! BITCH!
fast det var Niklas godis så ta det med honom istället :P. Bara för att jag inte har nån ekonomi och måste leva på min mammas smink.. ge mig mer pengar så kanske jag håller mig till mitt smink.
