malinrosa

För första gången på mycket länge känns det som om jag har lagom många hundar. Två är alldeles nog, nu vill jag inte ha fler. Hampus har tagit emot valpen med öppna armar. Han brottar omkull henne och morrar så fort hon går i närheten av något roligt, som den ansvarsfulla storebror han är. Valpen är snäll och go och charmar oss allihop. Man skulle kunna gosa tills man blir blå. Hon går och trippar så fint bredvid Hampus när vi är ute och går. Utan koppel och halsband håller hon sig till flocken, utom när hon trillar ner i nåt dike, eller skuttar ut bland blåbärsriset och försvinner ur sikte.

Första natten var inget problem för dottern. Lilla Sessi sov så gott så gott, men Hampus skrek och ylade halva natten. Han var världens ensammaste hund!
"Jag vill leka med valpen! Jag vill, jag vill jag vill!" Skrek han.
"Håll klaffen!" röt jag vänligt, men det hade ingen effekt alls. Nu har han lugnat sig. Lite. Eller ja, oftast. När han och jag har varit ute  på riktigt långa promenader och han är helt utmattad. Då är han inte helt hopplös. Eller ja, ni fattar läget, va? Varför jag inte vill ha fler hundar?

Maken knorrar lite, men i smyg sitter han och gosar med valpen så ofta han hinner. Idag ska vi bygga stängsel så vi kan ha hundarna ute på tomten. Bättre de får röja där ute.

Igår hade vi klassfest. Inte på kvällen, vi tog de sista lektionerna till att äta chips och dricka coca-cola, tävla i dans-stopp och i limbo,dansa tryckare och fnittra mycket, alltså allt man kan och ska göra på en klassfest.
"Vad kul," sa barnen. "Det här borde vi göra oftare!"
Så är det nog, man borde ha kul oftare!
Tre killar tävlade i hur fort de kunde dricka coca-cola utan att andas. Sen satt de och hade jättteont i magen.
"Bra!" sa jag. "Då kanske ni lär er något".
Men de hävdade bestämt att de inte lärde sig något och att de hade gjort så förut och fått lika ont.
Det ska göra ont att vara dum!

Happy saturday!