Tänk om jag slutade vara rädd...

Vad är det värsta som skulle kunna hända om jag slutade vara rädd? Jag vet vad det bästa skulle vara, att jag skulle slippa en massa oro och stress. Det skulle vara skönt. Men varför gör jag inte det då? Om jag inte har rädslan som håller mig tillbaka så kanske jag skulle göra något jättetokigt! Hoppa från en bro kanske? Nä, det gör ju ont! Dessutom är det livsfarligt. Skrika åt min chef och säga upp mig och bli arbetslös? Äh, vad då för, hon gör ju bara sitt jobb. Då är det ju bättre att söka ett nytt jobb, säga upp mig och få en fin blomma om jag slutar. Dessutom kommer ju alla tala om för mig hur fantastiskt duktig jag har varit om jag ska sluta. Anmäla mig till en wet-t-shirt-contest? Ehh, sist jag blev tillfrågad om det var...låt mig se, det har nog aldrig hänt, och oddsen för att jag ska bli det nu är typ noll. Om jag blir tillfrågad ska jag ta ställning till det då. Gå med i en kriminell motorcykelliga? Nja, jag gillar inte ens att åka moped. Dessutom är jag inte alls förtjust i skäggiga karlar. Klappa en pitbullterrier? Där har vi det, det är vad jag skulle göra om jag inte var rädd! Det skulle ju vara helknasigt, eller hur? Men frågan är om det är värt att fortsätta vara rädd bara för att jag inte ska klappa en pitbull? Jag kanske kan prata med folk jag känner och försöka be dom hjälpa mig att hålla mig undan från ilskna hundar i stället. Hmm, jag har nog inte funderat klart på det här. Jag återkommer i ämnet. Happy friday!

Kommentarer
Postat av: Bliip

Lagom är bäst. Och varför inte klappa en "läskig" pitbull... dom är ju hundar som alla andra? högst i topp i bitstatistiken hos hund ligger goldenretrivern... Inte precis vad man förväntar sig direkt va? så klappa en pitbull... men fråga först... ;P

2008-10-03 @ 23:27:39
URL: http://www.nogg.se/bliip
Postat av: Millie

Visst vore det skönt om man kunde släppa den där onödiga oron. Jag jobbar en del på det, faktiskt, för jag mår bara dåligt av den och den hjälper mig inte ett endaste dugg. Händer något så händer det ändå oavsett om jag går och mår dåligt innan. Kanske ännu mer om jag gör det... Så jag försöker lära mig att utgå från att det går bra. Ja, utan att för den saken göra farliga saker (som wet-t-shirt-contest...). Men om det är något som jag ändå ska göra så ber jag en liten bön till universum, turen, gud eller vad det nu är att det ska gå bra och sedan försöker jag släppa det. Sedan får det bli som det vurtar för då har jag liksom gjort vad jag kan. Tja, alla sätt är väl bra utom de dåliga...



Kram

Millie

2008-10-04 @ 21:02:58

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0