Hysteriskt roligt!

Det är en mörk oktoberkväll. Några löv fladdrar dystert i den kalla vinden. Månen lyser med ett isande sken från den mörkgrå himlen. Mina axlar hänger ner i höjd med knäna och mungiporna har samma nedåtböjda läge som en avbränd tändsticka. Jag vet att jag har lovat min kropp att vi ska gå på Friskis&Svettis ikväll, men det var innan jag visste att min träningskompis skulle banga! Dessutom har de något fånigt jävla danspass som alla säger är "så himla kul!". Säkert! Jag vet nog hur det var sist jag var på aerobics och alla hoppade och skuttade och jag fattade ingenting och var helt gråtfärdig efter alla hopp och svängar och små löjliga armrörelser som jag aldrig fick till.

I stället kastar jag mig in i köket och börjar febrilt leta efter något som skulle kunna fungera som snabba kolhydrater. Några gamla digestivekex kanske? En bortglömd halv dajm? Men i mitt hus finns inget sådant. Här glöms inga dajm bort! Inte ens längst bak i skafferiet finns det något att snaska på. Snuddar vid tanken att göra kokosbollar, men det känns väl desperat och tonårsaktigt. I stället lagar jag middag på sånt jag hittar i frysen, några kycklingklubbor, köttbullar och de sista skramliga nedisade brysselkålen. Mums?! Familjen knaprar i alla fall i sig detta med hjälp av mycket ketchup.


Till slut ger jag mig i alla fall iväg. Fullt med folk är det, och inga parkeringsplatser. Tusan också, jag har glömt min vattenflaska, men ett larvigt danspass kanske man inte blir så svettig av, eller? För säkerhetsskull köper jag en flaska ramlösa i receptionen. På väg in i hallen möter jag en kollega. Hon är lika skeptisk som jag , men vi ställer oss ändå ganska långt fram, för annars ser vi ju inte alls bra. Alla runt omkring oss ser glada och förväntansfulla ut. De är säkert i hemlighet proffsdansare, som har klätt ut sig till vanligt friskisfolk. Åh, jag vill verkligen inte, jag kommer skämma ut mig så det bara visslar om det!.

Två ledare ställer sig på scenen. De ser äckligt käcka ut. Jag funderar allvarligt på att springa därifrån. Så börjar de dansa, och alla hänger med. Det finns ingen chans att se hur det går för de andra, för här gäller det att vara koncentrerad. De svänger med höfterna, min rumpa blir väldigt förvånad över vad jag vill att den ska göra, men den hänger med så gott den kan. Jag tänker att jag skulle fixa allt det där dansandet lätt om jag bara hade druckit några glas vin först, men efter ett tag står jag där och svänger på höfterna, viftar med händerna, svävar runt på golvet som en psykotisk variant av Fame. Det är hysteriskt kul. Jag är inte graciös, rytmisk eller sofistikerad, men jag är glad. Vafan! Livet är ju kul för tusan! Det hade jag glömt! Runtomkring mig står mammor, dagisfröknar, mormödrar och bibliotekarier och svänger på höfterna så det står härliga till. De är inte heller särskilt graciösa, men de är glada. Åh vad härligt det är!

På vägen hem köper jag mig ett äpple. Jag kan inte sluta flina! Sök mig inte på tisdagkvällarna i fortsättningen. Då är jag på danspasset!

Happy wednesday!!

Kommentarer
Postat av: Yarri

Hej ! VAd kul att du varit på ett danspass . Jag skall iväg för första gången på ett sådant på Söndag. Hade ungefär samma skeptiska tankaar om det som du men nu vet jag bättre !

I kväll ska jag för första gången i mitt liv på ett corepass, undrar hur det skall gå .

Min rygg är inte i bästa skicket men nu jäklar har jag fått nog .

Ställde mig på vågen i morse och kunde konstatera att jag ökat 1,4 kg.......FAN !!!

Till min stora glädje har iaf min hundskrutt , Herr Sprätt minskat samma antal kilon sedan vi var på Djursjukhuset men så äter han inte mer än 185 gr per dag , nåt som matte också borde göra.

Han har nu bara 1,6 kg kvar att gå ner till skillnad från mig ..Suck !

Många kramar till dig från mig ! // Yarri

2008-10-22 @ 16:22:13
Postat av: Annica

:-D

2008-10-22 @ 17:48:14
URL: http://www.nogg.se/bliip
Postat av: Anette Montelius

Jag MÅSTE gå på danspasset! Så inspirerande, härligt och kul skrivet. Känner igen mig i många situationer du skriver om. Blir glad av att läsa och kommer att fortsätta att läsa dem lite då och då.

2008-11-03 @ 17:17:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0