malinrosa

Det gick så där med mina planer igår. Inte fasen blev det någon pepparkaksdeg. Jag har nämligen mitt pepparkaksdegsrecept uppskrivet på en liten, liten, liten lapp. Hur smart är det på en skala? Inte så himla kanske, för jag har letat som en tok efter min lilla, lilla, lilla lapp. Så i år har jag blivit helt wild and crazy och provat ett alldeles nytt recept. Med skälvande knän, så klart. Hur kul är det om pepparkakorna blir misslyckade? Inte särskilt. Jag har fått några receptböcker av min svägerska som jobbar på det som hette sockerbolaget för länge sen, men som nu heter något annat som jag inte har orkat lära mig.

 Det är en jättebra receptbok, ok, det är mycket socker och sirap i recepten, men ändå. Bättre än Arlas recept där de lyckas klämma in lite kesella och creme fraiche i allt. Inte så kul när man är laktosintolerant. Och vad är det egentligen för skillnad på allt det där? I går när jag skulle köpa kesella att ha i saffransdegen, så var den slut, och då började jag fundera på om man kunde ha något annat. Går det lika bra med gräddfil, eller vad är egentligen kesella och hur kan det påverka saffransdegen på ett sätt som inte lättcremefraiche kan?

Makens tankar gick i helt andra banor, han har nämligen kommit på hur han ska göra pepparkakor idag. Med pastamaskinen! Ibland skulle det vara kul att vara man, de får jämt en massa skojiga idéer. Själv är man mest inriktad på att göra som mamma och mormor gjorde. Men om jag skulle göra som min mormor skulle jag strunta i allt julpyssel, köpa färdiga pepparkakor och i stället springa ut på stan, shoppa, dricka vin och ragga killar. Låter i och för sig rätt kul det också...

Varför ömmar då mina fingertoppar, kanske ni undrar. Tja, det finns en mycket enkel förklaring: apelsiner med nejlikor i! Nu ska jag tvinga maken till två saker: Installera ljus i trädgården, och bära ner jullådan från vinden. Sen ska det väl bli jul här också!

Happy sunday!