Julgransfötter och snuva.

Det mest spännande som hände igår var att jag såg Love actually. En underbar film. Eller, ja, ni vet, den är ju lite pinsam och frossar i floskler och allt det där, men ändå. Man bara flinar lyckligt för sig själv. Och så gråter man en skvätt och så ler man lyckligt igen. Just det, jag såg Heartbreak Hotel också. Nåja, Colin Nutley, jag vet inte. Det känns bara som att han vill hamra in ett budskap som man fattar av att se typ trailern av filmen. Men skådespelerskorna är ju himla skickliga.
Sen gick jag och la mig men insåg att jag inte kunde andas. Provade med näskannan och att palla upp mig på fyra tjocka kuddar. Funkade inte. Dessutom hostade jag hela tiden. Tyckte lite synd om maken som skulle upp och jobba.  Då gick jag upp och tog en rinexin och värsta hostmedicinen med morfin. Sen sov jag gott.  I morse kände jag mig faktiskt lite bättre.
Maken och dottern var och köpte en high tech julgransfot igår.  Jag blev galen på vår gamla förra året och kastade den, och nu insåg vi plötsligt att vi inte hade någon när vi var i desperat behov av en. När de kom hem från julshoppingen var de arga, trötta och irriterade. Maken slängde julgransfoten på bordet och försvann ut i garaget med ett irriterat: "Jag vill inte prata om det!"
"Var den dyr?" frågade jag dottern. Hon bara himlade med ögonen och gick in till sig.
Sen fick jag för mig att jag skulle göra julgodis, men familjen sa bara att om du gör det så vägrar vi äta det. Ok, lite snuvig är jag ju, men ändå, jag visste inte att de var så känsliga.  Då satte jag igång diskmaskinen, fast disken var ren, så då blev de sura för det och då återvände jag till soffan igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0